onsdag 3 juni 2009

Viljekamp mot vågen



Stirrade på vågen i morse och ville verkligen väga mig igen för att se om siffrorna igår stämde. Men jag har inte vägt mig. Och jag ska inte heller. Ska egentligen slänga ut den men det känns samtidigt som jag måste vinna denna viljekamp mot vågen. Att kunna ha den där men att kunna låta bli. Men blir det inte bättre så får jag slänga ut den...

Men trots känslorna över vägandet så mår jag fortfarande ok. Rasade inte igenom helt. Och det är jag stolt över. Är stolt över varje framsteg!

3 kommentarer:

petra sa...

Var stolt och tacksam för varje dag, varje stund och varje framsteg mot tillfrisknandet! Vi får kanske utmana varandra när det gäller vågen. Jag kunde inte låta bli i morse, fast jag egentligen bara tänkt väga mig på måndagar. Resultatet var inte vad jag önskat, så självklart blev jag lite depp på en gång...Idiotiskt att börja dagen på det sättet... Önskar jag kunde släppa kontrollen och slänga ut vågen!!

Grete sa...

Så länge jag blir ledsen över tre grams viktuppgång kan jag inte ha en hemma, men en vacker dag ska det stå en dammig gammal våg i mitt badrum som jag knappt ängnar en tanke åt.. Vi ska segra! Kram

Sofie sa...

Vet du, så tänkte jag innan med.. (och gör fortfarande relativt ofta) att man skall klara sig själv HELA vägen fram till mål. Att man inte kan slänga ut vågen för att man skall klara av att ha den där utan att den skall bli något tvång. MEN.. för att komma upp över kanten så måste man kanske ha någon som drar upp en.. och SEN kan man ju fortsätta själv. Ingen som behöver veta att man behövde hjälp upp för kanten... Petitesser!! ;) Så.. släng ut vågen och gå inte o köp en ny inom 2 månader så tror jag att du klarar det! :) KRAM!