Just nu är orken slut. Orkar inte slåss med mig själv längre. Orkar inte tänka positivt.
Men detta innebär inte att jag ger upp. Jag ska ändå äta som jag ska tills dess att orken kommer igen. För det gör den. För viljan att bli frisk finns där. Och den dör inte för att orken är slut. Viljan finns kvar. Och orken kommer. Bara jag får vila lite.
Men just nu, just idag orkar jag inte slåss... Så trött på detta och på mig själv...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ibland är det tyngre än annars, men det låter ändå sunt att du väntar på orken och fortsätter äta.
En sekund, en minut, och en timma i taget.
Vet inte om det är en tröst men du ska veta att du inte är ensam.Här är en till som fightas med ångest,oro,utmattning.Mitt råd är att gå ut i skogen,hämta kraft i naturen.Koncentrera dig på andningen.Låt inget störa.Titta på träden,molnen.Sätt dig på en stubbe. Detta hjälper iaf mig när det är som värst.
Lycka till Kram Sussi
Skicka en kommentar