Jag väljer friheten

Det har gått lite mer än två år sedan jag slutade behandlingen och det har gått mest bra men även dåligt. Jag har hittat mig själv mer och jag vet vilka mina svaga punkter är.
Jag är nu redo att stänga dörren och ta hela steget ut i friheten. Så efter ett par års bloggande och läsande av ÄS-bloggar lämnar jag nu detta.

Det är flera som jag vill följa så jag kommer nog att läsa emellanåt men jag följer er inte dagligen längre.

Vad väntar då mig? Det vet jag inte. Jag vet inte vad som ska hända i mitt liv, men jag vet att jag har ett liv. Det är det som är det stora och det är det som är min frihet.

Jag väljer friheten, kärleken, vänskapen, känslorna, skratten, gråten, maten...

Jag väljer. Ingen annan.

Jag önskar er alla välkomna hit.
Hit till det fria.
Det är fint här.
Inte alltid lätt, men alltid rätt.

Jag stänger en stor dörr, eller snarare en luck-jävel mot helvetet.
Jag har min riktiga dörr på vid gaveln och släpper in allt som sker.

Med ett leende går jag...

                                                        

Jag väljer del 7835 eller nåt

Det går fort just nu, stora förändringar på kort tid. Alla i min omgivning hänger inte med. (Ska flytta till en gemensam bostad med B om två veckor.)

Jag väljer att se till att jag mår bra och det här är rätt för mig, sedan får det ta längre tid för andra att hänga med. Det är svårt för omgivningen när jag alltid prioriterat de först förut och nu prioriterar mig först, klart det är ovant. Men både jag och de får vänja sig. Samvetet vill säga annat ibland men jag säger emot för jag är lycklig för jag gör vad jag vill, givetvis utan att köra över någon annan.

Jag kan inte göra något åt andras tankar, jag kan bara göra något åt mina. Och ser alla att jag mår bra av att inte dra på mig en offerkofta så vänjer de sig.

För idag är jag stark. Idag mår jag bra. Därför lever jag idag. Morgondagen vet jag inget om.

Jag är fri

Mitt liv pågår i den "vanliga" världen varje dag.
I morgon skriver jag och B kontrakt på ett hus.
Jag ringer i eftermiddag och vågar säga nej till en dålig deal när jag blivit påkörd bakifrån och det inte är mitt fel.

Jag känner:
...nervositet av att vänta svar från mäklare
...glädje av att vårt bud blir accepterat
...ilska när andra gör fel
...lycka av att jag är där jag är.

Jag är med helt enkelt.
Jag har ännu mer lämnat ÄS bubblan och läser mindre ÄS bloggar.

Jag är inte där längre. Jag är i den "vanliga" världen med alla andra.

Jag är fri.

Det är stort.

Jag är fri.