Acceptans (för vilken gång i ordningen?)

Ska gå hem och mysa i B:s famn. Och ha med mig känslan att jag är är helt ok. Till och med väldigt bra på mitt jobb...

Klar

Möte avklarat och jag har fått beröm. Jag är bra på mitt jobb, jag behöver inte tvivla. Och det blev arbetslunch men på uteservering i solen så jag fick lite sol ändå.

Känner mig fin

Viktigt möte idag. Större delen av dagen och ska vara trevlig och representativ.
Så jag ler stort och hostar lite diskret.

Känner mig finare än på länge då sommarklänningen är på. Hoppas att mötet inte inkluderar lunchen, skulle vilja sitta i solen en stund och bara njuta!

Tänker...

Var här tidigt i morse. Men tänker kompensera detta genom att gå hem tidigare.

Tänker på mig själv!

Hm...

Det är fortfarande lättare för mig att se till att andra får som de vill...

Står upp igen

I dag är jag på jobbet igen. Kan inte påstå att jag är frisk men jag är mindre sjuk.
Tänker dock inte slita häcken av mig, men jag är här...

Mot sängen

Har jobbat ett par timmar trots förkylningen men känner nu att jag gör mig själv en björntjänst. Packar ihop, går hem och bäddar ner mig.

Snuvig

Förkyld igen med framför allt snuva.
Stöder återigen näsdukstillverkarna.

Luft

Har haft en underbar helg. Men kan konstatera att vissa nojor sitter djupt. Att jag kan skämmas nåt så fullständigt totalt så att tom tårar kommer för att det råkade höras att jag (fint kallat) "släppte luft" inne på toaletten... Jag vill verkligen inte att det ska höras något inne från toaletten oavsett vad jag gör där inne. Tror det har att göra med gamla beteenden.
Men nu är jag människa som alla andra, och gör samma saker som alla andra = Acceptans.
Och jag kör tydligen "learning by doing". : )

Helg

I helgen ska jag resa bort med B, bästa väninnan och en annan vän.
Roa mig, äta god mat, dricka gott.

Fortsätta hitta min balans och under tiden må bra.

Att ta emot komplimang

Idag har jag fått två komplimanger av kollegor.
Den ena att jag såg fin ut i uppsatt hår.
Den andra att jag var så duktig på mitt jobb och att jag vet så mycket.

Idag har jag kunnat ta emot dem. Och även tro på dem.

Jag vet att de säger det för att de menar det och inte för att djävlas med mig och få mig att tvivla på mig själv. (Hur kunde jag en gång tro det? Men det var ju så självklart och logiskt då...)

Great capacity

We must recognize the great capacity we all have within.

/Dalai Lama




Jag har det inom mig. Och trots lite oro känner jag att jag har lugnet och kapaciteten med inom mig.

Jag vet vad jag går för.
Och framför allt:
Jag vet vad jag är värd!

Krypande oro

Känner att jag kopplar av mer just nu när det mesta tyngsta är klart efter pappa. Likväl när jag är själv känner jag igen oron i kroppen. Oron som gör att jag öppnar skåp och tittar vad som finns. Oron som gör att jag äter lite för mycket.

Fel ord egentligen, det är ju inte oro. Det är ju ångesten som lurar.

Så jag fortsätter att andas. Jag tar det lugnt och försöker känna efter varför.

Andas

Andas in...
Andas ut...
Njut!

Dags...

Nu är det dags att fortsätta tänka på mig.
Hitta balansen igen.

Vet att jag kan. Och jag är på väg.

Liv och lugn

En viloplats
Ett hav
Vatten som ger liv
Livet går vidare
Min pappa har kommit till ro
Jag har fått lugn

Tårar

Stilla tårar men de slutar aldrig ikväll.

Luften har gått ur mig och jag gråter.

Hav

Helgen har varit ute. Ute på sjön, ute i skärgården, ute i solen.

I morgon väntar allt det igen. Men med en mörkare tvist.
Ska sprida min pappas aska i havet.

Jag vill se solen glittra i vattnet när vi gör det och enligt SMHI kommer det bli så.

Efter i morgon är inte min stora starka pappa kvar i en liten urna.
I morgon får pappa sina vidder som han älskar.
Då är han med oss överallt i havet.
Havet som jag älskar.
Havet som pappa älskade.
Vi är lika...

Fear builds walls

Igår var jag på konsert, Roger Waters The Wall Tour.
Konstaterade att jag reagerar annorlunda på den nu än när jag såg filmen för en evighet sedan.

I går såg jag bilderna på att stänga sig inne bakom en mur, jag hörde musiken dunka genom kroppen och jag kände all ångest jag haft förr. Jag fick såna flashbacks hur jag suttit hemma och bara krupit ihop och gömt mig bakom min mur.
När sedan muren revs fick jag flashback till behandlingen. När jag insåg att jag var sjuk. Jag hade inte problem med maten utan jag var sjuk. Och därmed kunde jag få hjälp.

Vi är många som har gömt eller gömmer sig bakom en mur pga olika problematik...

Starka känslor igår. Och återigen flera insikter.

Fear builds walls!

2 år

För två år sedan började min behandling. Min resa mot att bli frisk från bulimi började tidigare. När jag sökte hjälp.

Två år har gått. Två år av mitt liv som är så annorlunda mot förut men ändå så lika. Fortfarande är den stora skillnaden inuti mig.

Men det är fortfarande stort. Livet kan vara mäktigt och stort.

Två år. Och livet går vidare...

Viktprat

På jobbet pratas det varje dag om träning och vikt.
Har du sprungit igår? Sprang du i morse? Har du skippat lunchen?
Karlar i 35-50 års åldern. Och ingen är överviktig.
En annan kollega går på nutrilett.
Alla jobbar inför beach 2011. Och jag hör. Jag försöker att låta bli att lyssna men jag hör vad de säger efter som vi jobbar i samma lokaler och konstaterar att vikt är viktigt för alla. För lyssnar man och läser är det viktigt att vara smal. Då är man lyckad...
Då är det ibland svårt att fortsätta tänka att vikten är inte det som definierar mig som människa.