Försvinn ur mitt huvud!

När jag går igenom de jobbiga känslorna blir reaktionen att jag vill dra ner på maten. Jag äter som jag ska men det är inte lätt. Frukosten idag var full av motstånd. Men fick i mig två smörgåsar och en mugg med fil. Men just nu känner jag ingen mättnad. Bara en oro i kroppen. Och jag får ännu mer oro av att jag inte fattar varför jag mår så här. Idag har jag inget som oroar mig vad jag vet men mår ändå så här. Känner mig helt stirrig. Och så känner jag mig stor som ett hus...

Jävla bulimi. Försvinn ur mitt huvud och lämna mig i fred! Vill inte ha det så här, att du ska påverka mig och göra så jag mår skit. Jag ska jobba så hårt jag kan för att du ska lämna mig, för du ska inte kunna växa mer här utan du ska dö! Du är så lömsk eftersom du påverkar mig så jag trycker ner mig själv. Är så trött på det här.

Ska ge mig ut i solen idag och se om det kan ge mig krafter. För i ljuset kan inte monstret växa...



Kom nog precis på vad som gör mig så stirrig. Det är mors dag. En dag för alla bra mammor. Alltså ingen dag för mig... Utan en dag som ska göda min rädsla för att jag inte har gett min dotter vad hon behöver.

Hörde i ett tv-program för flera år sen: "Om man inte är så bra på att ta hand om små barn så får man självständiga barn". Jag har ett mycket självständigt barn. Slutsats i mitt huvud? Jag är ingen bra mamma...

Jobbig dag

Har varit en jobbig dag men det känns lättare nu.
Jag har berättat hur jag mår för mina föräldrar och försökt förklara att i mitt huvud är allt mitt fel. Det är så jobbigt för mig att erkänna detta högt. Men det behöver komma ut. Och jag ska framöver inte dölja mina känslor. Men det lär behövas mer övning. Men just nu är det tufft känslomässigt.
Nu hoppas jag att tårarna är slut för dagen, för jag är så trött. Både i kroppen och känslomässigt.

Snart dags

Nervös och orolig. Ska strax gå till mina föräldrar. Tänker ta en promenad först för att få luft och styrka.

Transportsträcka

Tänker på morgondagen. Kommer bli en jobbig dag i morgon. Ska då berätta för mina föräldrar hur jag egentligen mår. Ska ta bort masken och vara ärlig. Jag ska inte oroa mig inför morgondagen utan försöka vara i nuet men detta är så stort för mig så det tränger undan allt annat. Så jag känner mig bra tom idag och dagen känns som en transportsträcka. Men ska förbi försäkringskassan och lämna in blankett och sedan behandlingen.

Inväntar bakhåll

Har haft ett lugn i kroppen idag. Kändes som jag har insett något. Men är inte lika säker nu. Behöver klura lite mer... Och det känns som det ligger flera känslor på lur och bara väntar på att få hoppa fram allihop på en gång för att förvirra mig. Väntar på bakhållet från dem!

Men utmanade mig själv på lunchen. Valde den maten jag tyckte kändes jobbigast och det gick bra. Så denna dagen får ett ok. Men inte vädret! Solen, jag saknar dig...

Tänka på sig själv

Har haft en bra morgon. Har hunnit reflektera en del över mig själv. Jag har verkligen gått från att aldrig tänka på hur jag mår till att tänka hela tiden på hur jag mår och hur jag känner... Men det är ju nu under behandlingen när jag kan släppa allt annat. När jag är färdigbehandlad så får jag försöka hitta balansen med allt annat i livet men ändå inte glömma/gömma bort mig själv. Det är den balansen jag inte haft.

Rastlös

Mitt enskilda samtal och grupp-terapin har gett mig en hel del att fundera på. Men det är bra funderingar.
Annars känner jag mig rastlös. Saknar träningen nu. Saknar känslan av trötthet i kroppen efter ett pass. Tyckte jag hade så himla dåligt flås i morse när jag var ute på promenad. Har jag redan tappat all kondition? Eller är det den stora tröttheten som påverkar även där? Men jag måste hitta ett annat sätt att få ro i kroppen.

Hur?

Känslor är jobbiga och starka.

Ska göra dem till mina vänner. Frågan är bara hur?

Ska ge mig ut på promenad och försöka rensa tankarna.

Det stora svarta

Då maten funkar ger jag mig i kast med andra utmaningar med.
De känslomässiga. Jag har stora saker att ta itu med där. Mycket skit inuti som ska ändras. Det stora svarta inuti som ska ut.

Men jag sa idag: Jag kan inte vara helt värdelös
Sa jag det högt så kan jag ta itu med detta med. Jag kan. Så enkelt är det. Jag kan.


Eller...?

Sa jag det?

Jag kopplar alltså kan jag inte vara helt värdelös.

Mina egna ord idag.

Mina ord.

Jag kan inte vara helt värdelös.

Stort steg!

Reagerar och tänker

Igår kväll reagerade jag som jag alltid brukar. Jag tar på mig skulden och tycker jag är skit. Det är en av de saker som jag måste ändra. Jag kan än så länge inte hindra hur jag reagerar men jag tror att ett bra tecken är att jag efteråt tänker till...

Dåligt samvete

Det finns inget som ger mig så dåligt samvete så snabbt som när det gäller hur jag är som förälder. Varför har jag utsatt min dotter för detta? Räcker det inte med att jag är annorlunda än andra? Att jag inte passar in i mallen? Varför ska jag göra så att hon också måste uppleva det pga mig? Varför gör jag alltid så att allt blir fel?

Varför?

Dagens känslor

Trötthet, huvudvärk och nervositet.

21 dagar

Har inte kompenserat på 21 dagar! Tre veckor! Det var åratal sedan det hände. Så stolt över att ha klarat detta.

Vägde mig idag med. Och jag har inte gått upp trots känslan av det. Var så bergsäker på att jag skulle ha gått upp idag. Men detta funkar. Går inte upp trots mycket mat och ingen träning förutom promenader. Det funkar...

Gäsp...

För att sammanfatta känslan just nu: Trött!
Jag var trött igår med, sov på dagen en stund och inatt sov jag som en klubbad säl. Var skönt att få sova en natt och bara vakna en gång och inte trehundraelva gånger. Men jag trodde då att jag skulle vara piggare idag men icke då. Somnade en stund på eftermiddagen idag med och gäspar nu...
Har en känsla av att allt detta som jag genomgår tar all min energi. Kanske också är så att jag slappnade av nu denna helg då jag har bra dagar? För jag har ingen lust att sova dygnet runt!

Frukost med förbjuden mat

Eftersom jag känner mig ganska stark just nu så kör jag allt jag orkar.
Så till frukost förutom yougurt och hallon som är helt lugnt så åt jag rostat bröd med marmelad. Och det har varit förbjudet så det bara dånar om det. Det är i mitt huvud onyttigt, fett, värdelösa kalorier etc etc och när jag har ätit det själv så har jag hetsat. Jag har kunnat äta nån macka när jag sovit borta men det har alltid genererat i dåliga tankar och dåligt samvete om jag inte kunnat kompensera.
Men idag vart det två roast n toast med smör och marmelad. Det var gott men det känns som de växer i magen. Men de ska ligga kvar i magen.

Trigger utmaning till middag

Jag fortsätter i samma anda som lunchen. Middag blev stuvade makaroner och falukorv. Stuvade makaroner är en gigantisk trigger för mig. De senaste åren har jag inte kunnat äta det utan att överäta och sedan kompensera. Men idag blev det en portion enligt förpackningen. Suget att vela äta mer var enormt direkt efter, men då jag just nu känner mitt hopp tänkte jag framåt och det lättade efter ett tag. Och falukorv har inte ätits ofta heller men det var gott.
Och för att avsluta dagen i samma stil så ska jag till kvällsmål äta lite choklad...

Jag är stolt över mig själv idag. Jävligt stolt!

Trigger utmaning till lunch

Eftersom jag beslutat för mig själv att jag ska försöka äta av all min förbjudna mat och av trigger maten så blev lunchen pasta, creme fraiche, skinka och grönsaker. Just kombinationen av pasta och creme fraiche är en riktig trigger för mig. Lunchen var god och jag åt bara en portion. Men känslorna kommer direkt. Flera års vanor bryter man inte bara på en dag, utan det är bara att vara på det igen och öva. Trots att det är jobbigt. Och jag tror att för mig är det bättre att ta allt på en gång istället för att sakta öka. Passa på när man ändå har så starka känsloröj som jag har.
Men just nu har jag kvar känslan från igår i bakhuvudet. Jag har under känslorna ett hopp och jag ser ett ljus framöver. Jag njuter av nuet.

Övar

Har ätit frukost men gjort något ovanligt efter: kröp ner i sängen igen med boken. Jag övar på att inte göra något, övar på att slappna av.

Ett litet hopp

Tankeverksamheten är igång. I Onsdags fick jag en kommentar som satte igång mycket grubblerier om mina relationer. Har alla andra sett vad jag själv inte velat se? Men gjort är gjort. Jag kan inte ändra min historia men jag kan styra min framtid. Och den relationen som är viktigast nu är den som jag har med mig själv. För jag tillbringar mest tid med mig och det är så mycket trevligare om jag då tycker om mig själv. Och jag tror att jag kommer upptäcka att jag inte är så dum...
Just nu känns det lite hoppfullt. Jag vet att resan ännu är ny och det är en bra bit kvar. Och det svänger väldigt fort för stabiliteten finns inte än, så jag njuter av nuet.
Och just nu en fredagskväll i maj ser jag ett litet ljus framöver...

Yr i huvudet

Jag har fått konstaterat av sjukgymnasten att jag inte håller mitt huvud rakt utan jag lutar alltid lite på huvudet. Jag ska försöka korrigera detta men då min hjärna har anpassat sig genom att tro att huvudet är rakt när jag lutar det blir jag nu yr när jag håller huvudet rakt. Det är många roliga saker att ändra...

Nya utmaningar klarade!

Hemma igen, skönt. Jag har haft det bra men har utmanat mig själv med flera saker så naturligtvis har det även varit känslomässigt jobbigt. Jag har ätit ute bland folk hela tiden: två frukostar, en lunch och två middagar. Och lunchen var på Mac Donalds! Så folk har kunnat iakkta mig (vilket de nog inte gör men jag känner så) och jag har ätit potatisgratäng i större mängd än jag brukar och även pommes frittes! Jodå, det framkallade starka känslor. Men med stöd av en bra vän som åt lika mycket som mig och genom att kämpa på så fixade jag det. Så stora steg framåt!

Men tänket att "jag är tjej och ska äta tjejportion, dvs lämna halva portionen" sitter starkt. Detta i kombination med att känslan av att känna mig stor pga av all mat gör att det känns inte stadigt än men det känns som det går sakta framåt. Och det är bara jag som kan göra jobbet. Andra kan stödja och leda men jobbet och ansvaret är mitt.

Jag borde veta bättre?

Låg vaken en del i natt och funderade. Varifrån kommer den stränga domaren jag har inuti som dömer mig så hårt och är så förstående mot andra? Varför duger ingening jag gör i mina egna ögon? Jag måste byta ut de kritiska granskande ögonen mot ett par andra mer accepterande. Det är en väldigt stor del i mitt tillfrisknande. Jag måste inse att jag är jag och jag duger. Men det är lättare att skriva än att känna...
Och sedan tänker jag (och andra med) att så här tänker ju tonåringar. När man är vuxen ska man veta bättre. Den meningen kommer ofta i mig: Jag borde veta bättre. Men vet alla vuxna bättre? Och hur funkar då andra vuxna som inte är sjuka som mig? Försvann deras idiot-tankar vid en viss ålder? Eller gav de bara upp? Eller är det så att det är många fler som mår skit intui? Jag tror tyvärr att det är många som mår skit men inte visar. För bara för att vi är vuxna ska vi veta bättre...
Jag kom på i natt att jag inte tycker om meningen "du borde veta bättre".

Nu ska jag packa väskan, ska åka bort med vännen i eftermiddag efter behandlingen och vara borta över flygarhelgen. Ska bli kul att komma iväg, måste få göra något roligt med! Men är bara ledig imorgon för på fredag ska jag på behandlingen igen och fortsätta arbetet.

Sista tanken

Dagens sista tanke:
Jag ska orka.
Vet inte hur men jag ska.
En dag i taget...

Orkar jag?

Dagens skit:
I morse kände jag mig stor och bulimin ansatte mig hårt med negativa tankar. Dagen fortsatte sedan med att en kompis svek. Och innan middagen tjafsade jag lite med dottern och jag tog åt mig. Jag ska inte ta åt mig, men jag är inte där är att jag kan låta saker rinna av mig. Har inte utvecklat gåsfjädrar än.

Dagens bra:
Jag vågade ringa min syster och säga "prata med mig, jag mår skit". Första gången jag vågar störa någon med mitt. Kändes bra efteråt. Och bulimin ansatte mig hårt men den vann inte över maten. Jag har ätit idag med och inte kompenserat trots morgonen.

Har tvekat idag om jag verkligen orkar kämpa. Vet vem det är som pratar i mig då, men det är tufft. Bara att erkänna att det är så och att jag mår skit.
Orkar jag? Vet inte, men jag kan inte ge upp. Så resan går vidare.
I morgon är en ny dag. Med nya utmaningar. Jippie...

Dumma tankar

Idag är det bara att bita ihop. Känslan av värdelöshet är stark. Vikten påverkar mig mer än vad jag vill. Tänker dumma tankar. Ska inte realisera dem. Men de finns där och de är starka. Jävla bulimi. Vill inte ha dig i mitt huvud!

Utmaning: Glass

Jag vill ju utmana mig själv så jag har precis ätit mellanmål: en glassbåt. Jag tycker mycket om glass och brukar kunna spåra ur med glass men jag måste ju framöver klara av att äta bara en. Så jag åt en och det var mycket gott. Men känslorna glassen framkallade var inte goda... Men inget ska kompenseras utan jag ska försöka känna efter varför jag reagerar som jag gör. Inte lätt, men det är ju inte nåt annat heller...

14 dagar

Har inte kompenserat på 14 dagar!
Det och vilan i helgen ger mig nya krafter. Har jag klarat två veckor med maten kan jag klara och visa mina känslor. Så tanken är att jag inte ska skämmas om jag gör det. Skammen kommer nog inte ge mig sig så lätt, men jag ska börja göra som jag gör med maten. Ta en dag i taget. Så idag ska jag inte skämmas om jag gråter.

Vilodagar

Har haft ännu en lugn dag. Jag behövde dessa 2 dagar med vila så mycket efter denna vecka. Känner mig redo att kämpa vidare.
Och jag är mycket stolt att jag trots riktiga skitdagar inte har kompenserat. Jag följer mitt matschema och äter när jag ska. Det har inte varit utan motstånd men det har gått. Skulle bara önska att det fanns ett känsloschema att följa med...

Resan

en natt
en sista natt
av sömnlöshet
unkenhet fyller varje por

föds jag nu i detta virrvarr av beslutsamhet
ger min ensamhet styrka i denna kropp

kan jag öppna alla dörrar i mig
bara andas och njuta
varhelst jag hamnar
med stolthet trotsa stormen utanför
hör vintern dör

det kommer en tid till varje människa
när ett steg ska tas åt något håll
men mörker runt omkring

här står jag nu med väskan packad
men med varje andetag mot nästa dag
får rädslan mera makt

men jag
jag kan
resa mig mot vinden och stå stark
när en längtan föds kan den aldrig mera dö
och livet tar sig vägar även utan mig
hellre då väljer jag

Text ovan: Resan av Eva Dahlgren


Min längtan att bli frisk kan aldrig dö.
Jag ska öppna mina dörrar och trotsa rädsla och mörker.
Jag väljer mitt liv.

Solokvist

Magen känns enorm efter middagen. Men jag har ätit mina mål idag med. Samt några naturgodisar. Fast det blev inte så många innan jag slängde resten. Känslomässigt har jag kunnat koppla av tankarna lite idag. Har legat i solen i lugn och ro och bara laddat batterierna. Det var välbehövligt efter denna vecka. Ikväll väntar tv:n i ensamhet. Är helt solo men har valt det själv, ska bli skönt. Ska fortsätta att bara andas och bara vara.

Bara vara

Känner mig lika stor idag men det är skönt att vara ledig idag. Ska sätta mig i lä i solen och bara vara. Sitter helt själv så jag kan koppla av.

Jobbig dag

Så trött och sån huvudvärk. Har haft en väldigt jobbig dag. Har känt mig stor/fet så det har varit jobbigt att äta. Vill dra ner på maten. Jag har inte gått upp i vikt men ändå känt det så. Det är säkert något annat jag känner som jag inte kan identifiera än. Eller så är det att jag återigen insett att jag verkligen inte tycker om mig själv. Jag kan inte leva upp till de krav jag ställer på mig själv och jag kan inte förlåta mig själv för att jag inte gör det. Men det ska ändras. Jag ska ta bort bulimin ur mitt liv och istället lägga energin på att må bra. Jag är värd bättre. Tror jag. Nej, jag tror inte. Jag vet att jag är värd bättre.

Stor

Var jobbigt att få i sig frukosten. Känner mig stor. Vill inte äta så här mycket mat. Men vad vet jag om vad som är mycket mat? Och jag måste äta mig frisk så jag äter. Det är inte lätt.

Det blir bättre sen

Det blir bättre sen
Andas bara lugnt
Låt dig sköljas med
Låt dig sakta sjunka in i skymningen

Nu skakar du igen
Men det blir bättre sen
Det blir bättre sen



Utdrag ur Det blir bättre sen av Bo Kaspers Orkester

Manisk?

Jag hör och ser hur jag nästan låter manisk när jag hela tiden rabblar "jag ska bli frisk". Men jag måste rabbla för att jag ska hålla mig kvar vid den tanken. För det finns inget alternativ. Jag måste vara lite mansik på tanken att bli frisk istället för på bulimin. Så därför säger jag som tidigare: Jag mår skit just nu men jag ska bli frisk!

Mellanmål

Jag lyssnade på P1 Kropp och själ när jag var ute och gick. Där sa en professor i Lund att det inte var bra med mellanmål. Jag som numera äter 3 om dan! Men just nu gör jag som mina behandlare säger, fast när man hör andra blir man ju fundersam. Vi har inte träffat dietisten än så jag äter samma mellanmål hemma som vi får på behandlingen. Dvs småyoggi eller en smörgås eller en frukt.

Skäms än

Sovit dåligt inatt. Skäms fortfarande för att jag visade alla känslor igår. Men för att bli frisk är det bara att fortsätta.

Gråta inför andra

Idag hände det som jag visste skulle komma men som jag ändå inte ville skulle ske. Ena behandlaren fråade mig hur jag mådde idag. Gråten kom genast och jag var fick berätta hur jag känner mig värdelös, att jag inte tycker att jag är värd att vara där, att allt är mitt fel, att jag inte vill ta plats utan att alla andra är värda mer än mig... Jag fick med andra ord visa mig svag genom att berätta om vad jag tycker om mig själv.
Jag vet egentligen att det inte är en svaghet utan att man är mänsklig när man har känslor men i mitt huvud ser jag mig som svag.
Och jag vet att jag måste kunna erkänna detta och att det är bra att göra det i gruppen men det är ändå så jobbigt.

Men idag fick de sig mig gråta och jag tror att de kommer få se mig göra det igen.
Så fast jag känner mig liten, svag och mer än värdelös just nu så ska jag utmana mig själv. I morgon går jag till behandlingen och jag ska inte göra som jag brukar dvs att hitta på någon dum anledning till varför jag visade mina känslor.
Jag ska fortsätta vara en i gruppen. Fortsätta försöka ta plats. Och jag SKA bli frisk.

Vilka mer spelar roller?

Idag är det inga tårar utan bara tomhet och funderingar.
Jag har ju spelat en roll i 18 år. Jag har spelat den i förhållanden, på jobbet, med familjen, med vänner. Masken har alltid varit på. Naturligtvis har jag haft mina bra perioder med under denna tid, men jag har ändå alltid haft masken på. Dessa dagar när jag möter människor på bussen eller på stan funderar jag på vilka mer som bär en mask för att dölja något. Vilka som spelar en roll och som har en hemlighet under... Eller spelar vi alla någon annan än den vi är?

Varför är det så svårt att vara den man är? Att vara mänsklig med både svagheter och styrkor?
Och för de som är det, varför är då ofta andra människor så snara att döma?

Alla känslor på en och samma gång

Trodde aldrig jag skulle sluta gråta idag. Förmiddagen var väldigt jobbig med både känslan av ensamhet och många andra känslor kom bakom. Efter enskilda samtalet med min behandlare blev det bättre.
Och eftersom jag inte ska gömma eller dämpa mina känslor genom att hetsa och kompensera så måste jag låta de komma fram. Men fick jag önska skulle de komma lite i taget men det funkar ju inte så. Alla vill fram på en gång. Och jag måste känna de allihop... Sedan är nästa fråga att reda ut dem.

Kämpar vidare

Har fått ett fullständigt känsloras. Det är många känslor som satt igång idag på morgonen och jag är väldigt ledsen.
Men jag kämpar vidare. Ska straxt åka till behandlingen. Med näsdukar i väskan...

Lite gnäll på morgonen

Kände mig väldigt ensam i går kväll. Just nu önskar jag verkligen att jag hade haft ett förhållande, hade behövt en famn att krypa in i...
Ensam är stark har jag alltid påstått men det är inte sant.
Jag vet att jag inte blir lycklig bara för att jag har ett förhållande eftersom jag även måste kunna tycka om mig själv men det vore skönt att känna att någon annan tycker om mig. Men å andra sidan, vad finns det hos mig att tycka om just nu?

Dubbla känslor i ensamhet

Känner mig ensam i kaoset. Jag har vänner men ingen kan verkligen förstå hur det känns såvida man inte varit eller är i ÄS-skiten. Det är så svårt att beskriva hur man samtidigt är glad över 7 fria dagar och ändå så ledsen.

Siffror

Ställde mig på vågen i morse. Jag har inte gått upp i vikt. Har istället tappat 0,4. Känns bra men jag tycker fortfarande inte om siffrorna på vågen. De är svåra att acceptera.

7 dagar

Jag har inte hetsat eller kompenserat på 7 dagar. En vecka. Det var längesedan jag klarade det.
Varje dag jag inte kompenserar har jag vunnit.
Jag planerar att vinna tillbaka alla mina dagar.

Skratta från hjärtat

Blev bjuden på en Ålandskryssning av en vän. Jag ville träffa henne och tyckte det skulle vara skönt att komma hemifrån och slippa tankarna ett tag så jag åkte med igår. Jag har haft det mycket trevligt men självklart kom tankarna och ångesten över kalorierna i går kväll. Maten gick bra, jag åt alla mina 6 mål i går men sedan drack jag ju tre glas alkohol... Och alla vet ju hur många kalorier det är i alkohol. Jag brukar äta mindre och träna innan när jag vet att jag ska dricka alkohol för att jämna ut kaloriintaget. Igår tränade jag inte och jag åt. Jag överåt inte utan jag åt det jag skulle men jag åt.
Vart jobbiga tankar igår ikväll och sedan såg jag alla glada människor som inte går och tänker på en massa idiotsaker. De lyckliga människorna som bara är de som de är och som skrattar från hjärtat. Jag vill också kunna skratta från hjärtat. Jag vill kunna släppa alla dessa idiotiska tankar för att kunna tänka andra glada vackra tankar.

Men jag kompenserade inte. Och i morse gick jag upp kl åtta och åt frukost. Jag har ätit alla mål förutom kvällsmellanmålet och det ska jag äta straxt. Så med andra ord, jag mådde skit men jag gick vidare. Jag gick vidare på den väg jag ska ta för att bli frisk. Så jag kan tänka andra tankar och att jag kan skratta från hjärtat. Jag är på rätt väg.

Det tar tid

Ligger och lyssnar på regnet. Just nu är det ingenting som snurrar i skallen, den känns bara tom men vis av erfarenhet vet jag att det snabbt kan vända. Det är det som är det jobbiga med att inte kunna styra alla dessa känslor och tankar som nu har satts igång. Och inte kunna förstå varför en del uppstår. Det känns bra att det är många veckor kvar av behandlingen för det tar tid att reda ut detta.

Färger

Vi målade idag. Min bild var svart med inslag av vitt och en fläck gult. Svart har alltid varit min favoritfärg men det symboliserar även det kaos jag har inuti mig. Men när jag såg de andras målningar så blev jag nerstämd. Är det bara jag som har detta enorma svarta kaos inuti? Det kaos av tankar och känslor som kör runt och hakar i varandra och går vidare i konstiga riktningar för att sedan göra en loop och börja om från början igen fast lite till vänster?
Efter två glas vin hos grannen ska jag nu sjunka ner med boken, men det känns som det inte blir många rader ikväll. Trött är bara förnamnet... Trött av kaos inuti, kämpande med mat och av snuva. Dags för kämpen att få vila.

Försäkringskassan

Idag ska jag förbi försäkringskassan. Jag tänker bli den jobbiga sorten så jag får mina pengar någon gång detta år. Men det tog mig 4 dagar att få svaret att jag ska inte ska lämna något till arbetsgivaren utan lämna in sjukintyget direkt till försäkringskassan för att sedan få en blankett att fylla i. Allt ska gå genom kassan. Undrar om jag får mina pengar innan september?

Vem blir jag?

Tänker mycket nu. Och jag har insett ännu mer att jag är sjuk.
Både igår kväll och idag har det slagit mig hur sjuk jag är, hur djupt det här sitter inom mig. Hur det påverkar allt. Hur det påverkar hela mig och allt jag gör och berör.

Och när jag blir frisk, vem blir jag då?

Är en liten djävul

Brukar säga att jag är både djävul och ängel. Och jag ska ta den envisa starka djävulska sidan i mig i kampen mot bulimin.
Och jag, den lilla djävulen kommer vinna.
Peppar mig själv med detta. Undrar om det kan bita på förkylning med?

Rädd och erkänna sig svag

En täppt och snuvig Tokerina har varit rädd idag. Rädd för viktuppgång. Känns som jag äter så mycket. Men jag ger mig inte. Kämpar på. Idag fick jag samma känsla som igår, "jag har ju redan ätit så mycket så jag kan lika gärna äta ännu mer". Men än så länge har jag kunnat låta bli.

Har skrivit våra bra och dåliga egenskaper bland annat. Att berätta för andra om mina svagheter, att jag inte klarar allt och att jag inte kan visa mig svag för att jag inte är så stark som alla tror. Det var tufft att berätta högt. Det känns samtidigt bra att göra det inför den här gruppen men det är ändå tufft och jag skämdes. Men då jag vill kunna visa mina känslor när jag blir sårad eller ledsen så måste jag ju börja att berätta...

Frukosttankar

En lite snuvig Tokerina sitter med frukosten. Till frukost brukar jag oftast äta havregrynsgröt och två knäckebröd med leverpastej (light). Frukosten har nästan aldrig varit problem utan det är resten av dagen som brukar ställa till det. Igår bestämde jag och min behandlare att jag ska ha smör på smörgåsarna from nu. Så jag bredde två knäckebröd med ost på. Och strök havregrynsgröten.
Jag tog ju smör och ost!
Kom på mig själv vad jag höll på med och fick ta ett knäckebröd till och även A-fil. Jag jobbar hela tiden, varje dag med tankarna...

Nu skiner solen så jag ska ut i skogen på en promenad.
Sedan är det till behandlingen.

Varför kurr?

Hade sjunkit ner med boken. Då kurrar magen... Och jag får en känsla av att jag är hungrig...
Jag har ätit 5 gånger idag frukost, lunch, middag och två mellis. Jag kan inte vara hungrig! Är magen bara chockad efter all mat? Vet den inte hur den ska bete sig? Att den går på rutin att den brukar vara hungrig så här dags? Det enda som är säkert är att mer mat ska den inte få idag.

Normal portion och träningsångest

Första lunchen. Det vi får upplagt ska vi äta upp. Jag var helt överens med denna regel.
Och in kommer en portion som känns som en lunch för en skogshuggare. Men jag åt upp allt, även salladen efter. Kände mig mätt, mätt, mätt! Magen stod i fyra hörn, kändes det som. Men det ska bli intressant att se om man efter ett par månader kommer ändra sin syn på storleken. För att min syn på portioner är ju fel det vet jag men att den var så fel...
Och jag har trots den stora lunchen ätit mellis och middag. Och jag köpte inte godis vilket jag tänkte göra eftersom jag ändå ätit så mycket idag. Jag stod emot.

Sedan har jag varit på Friskis och fryst mitt träningskort i fyra månader. Jag har inte fått träningsförbud utan får träna 2-3 gånger i veckan men det inkluderar promenader och då jag känner mig själv och jag nu har mer fritid var det lika bra att frysa det.
Jag ska inte kompensera mer med träning utan den ska vara för att jag mår bra. Det ska inte vara det tvång och det ska inte ge mig den ångest jag har idag om jag inte tränar minst 3-4 gånger i veckan. Så promenader blir det, och även det i normal mängd. För ut i skogen måste jag och få min stillhet och ro jag känner där.

Så att trots min idag ,och säkert många kommande dagar framöver, stora oro för att jag kommer att rulla fram efter behandlingen med all denna mat och med mindre träning känns det fortfarande lovande. Låter som jag är en julgris under uppfödning: tjock och lovande...
Och jag måste komma ihåg att min metod att försöka gå ner i vikt har ju inte funkat något bra i längden så det är dags att prova något annat! Så jag biter ihop och ska nu ta mig ett mellanmål (igen!). Fast det var ok med en frukt som mellanmål så det känns bra. Ett äpple väntar. Sedan hoppas jag på en god natts sömn.

Det syns inte utanpå...

Det första som slog mig igår när jag mötte de andra i gruppen var att det verkligen inte går att säga att vem som ha en ÄS. Vi såg ut som vilka kvinnor som helst. Möter du någon av oss på gatan skulle du inte kunna se att vi är sjuka.
Det kändes bra för jag var rädd att känna mig som en fet dinosaurie men det kändes helt ok i gruppen. Jag kände mig inte udda, lastgammal eller groteskt tjock. Nåja, den tanken har jag ju alltid men jag kände mig inte utanför...
Och det lilla vi pratade igår så kände jag igen mig i flera tankar. Och vi kommer ju att lära känna varandra på ett helt anat sätt än man gör med sina vänner då vi ska ses dagligen under 4 månader och vända ut och in på oss själva.

Idag väntar först ett inviduellt möte med min behandlare och fortsatta aktiviteter.

Känns bra

Efter första mötet med en massa information så känns det bra. Jag är inte ensam om att vara sjuk.

Dusch och gråt

Stod i duschen och funderade. Ska bli skönt om jag kan lära mig att visa mig svag, för då kan jag få tillbaka njutningen av att duscha..
Eftersom jag alltid ska vara den starka som alla säger att jag är har jag inte kunnat visa mig svag och därmed inte kunna visa när jag blivit ledsen eller sårad. Men i duschen har jag släppt löst allt. I duschen har jag kunnat gråta när ingen ser. Men snart kanske det innebär att jag ska ta en dusch när jag säger det...
Nu dags att åka in till stan och möta behandlare och övriga gruppmedlemmar som jag ska tillbringa lång tid tillsammans med. Just nu känns det spännande!

Grey day

Det regnar i stockholm idag.

Känsloröj

Kan bara säga att nu röjer alla känslor runt i hela kroppen. De växlar om vartannat eller så känns det som allt på en gång.
Jösses... Hur många timmars sömn ska jag gissa på i natt?

I morgon...

I morgon börjar allvaret.
I morgon börjar hjälpen.
I morgon börjar min resa ut ur kaoset.
Ska bli skönt att komma igång för just nu är jag mer kaotisk än vanligt i huvudet. Allting far runt i huvudet, hur jag varit, hur jag är, och hur jag kommer bli. Helst vill jag bara glömma allt som varit men det är ju en del av varför jag är hur jag är så det måste fram. Och jag måste kunna acceptera mig själv. För den jag är. Och att jag duger som jag är. Jag ska fixa detta. Jag ska ändra mitt liv genom att ändra mig. Genom att bli frisk och se på världen och mig själv med friska ögon och tankar. Men innan jag är vid slutmålet kommer jag bli sämre, det är jag inställd på. Men efter regn kommer solsken och jag ska bli frisk.

Jag ska bli frisk.

Nerprioriterad

Vart en bra dag i går. Åt i lagom mängd och kompenserade inte. Visserligen en rejäl promenad (som känns i vaderna idag) men den var lika mycket träning som social samvaro.
Sämre start idag då jag blev irriterad på dottern. Känns som att så fort jag försöker att även prioritera mig och inte bara sätta alla andra först får jag surt tillbaka. Och klarar inte att bråka emot utan ger mig. Det är så mycket lättare att ge andra det de vill ha och det de är värda.

Långpromenad

Tre timmars promenad i rask takt i solen var välbehövligt. Kändes som välbehövligt efter gårdagens middag. Känner mig just nu trött i kroppen och lugn. Ska bli en bra dag i dag matmässigt. Den har börjat bra och ska fortsätta så. Jag är värd en bra dag.

Gårdagen är borta

Gårdagen vart som den vart. Åt alldeles för mycket då jag var ledsen men kompenserade inte. Så både plus och minus i beteendet. Men nu slipper jag jobbet ett tag och jag ska vara starkare när jag kommer tillbaka så jag kan säga ifrån och stå på mig.
Idag skiner solen och en långpromenad med underbara vännen C väntar.