När jag går igenom de jobbiga känslorna blir reaktionen att jag vill dra ner på maten. Jag äter som jag ska men det är inte lätt. Frukosten idag var full av motstånd. Men fick i mig två smörgåsar och en mugg med fil. Men just nu känner jag ingen mättnad. Bara en oro i kroppen. Och jag får ännu mer oro av att jag inte fattar varför jag mår så här. Idag har jag inget som oroar mig vad jag vet men mår ändå så här. Känner mig helt stirrig. Och så känner jag mig stor som ett hus...
Jävla bulimi. Försvinn ur mitt huvud och lämna mig i fred! Vill inte ha det så här, att du ska påverka mig och göra så jag mår skit. Jag ska jobba så hårt jag kan för att du ska lämna mig, för du ska inte kunna växa mer här utan du ska dö! Du är så lömsk eftersom du påverkar mig så jag trycker ner mig själv. Är så trött på det här.
Ska ge mig ut i solen idag och se om det kan ge mig krafter. För i ljuset kan inte monstret växa...
Kom nog precis på vad som gör mig så stirrig. Det är mors dag. En dag för alla bra mammor. Alltså ingen dag för mig... Utan en dag som ska göda min rädsla för att jag inte har gett min dotter vad hon behöver.
Hörde i ett tv-program för flera år sen: "Om man inte är så bra på att ta hand om små barn så får man självständiga barn". Jag har ett mycket självständigt barn. Slutsats i mitt huvud? Jag är ingen bra mamma...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nej, så är det inte. Jag är självständig, men inte för att min mamma har varit/är dålig utan för att hon har varit BRA! Barn som hänger på sina föräldrar är det värsta som finns.. Ta åt dig för att DU ÄR EN SUPERBRA MORSA!
Hej! Vill bara säga att jag har varit här och läst din blogg. Vi har mycket gemensamt!! Avlutade min behandling på ÄS i våras, börjar sakta men säkert att tillfrikna från Bulimi. Läs gärna min blogg där jag skriver om min vardag och min krokiga väg mot ljuset och sinnesron! Kram Petra
Skicka en kommentar