Har varit en jobbig dag men det känns lättare nu.
Jag har berättat hur jag mår för mina föräldrar och försökt förklara att i mitt huvud är allt mitt fel. Det är så jobbigt för mig att erkänna detta högt. Men det behöver komma ut. Och jag ska framöver inte dölja mina känslor. Men det lär behövas mer övning. Men just nu är det tufft känslomässigt.
Nu hoppas jag att tårarna är slut för dagen, för jag är så trött. Både i kroppen och känslomässigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Gick det bra? Förstod de dig? Hade de anat något?
Mina föräldrar visste att jag var sjuk för det erkände jag i mars, men jag har inte talat om hur dåligt jag mått. Jag har fortfarande spelat ett spel att "jodå, det är lite jobbigt men jag mår bra"... Så jag talade om precis hur jag mådde, med andra ord att jag mår väldigt dåligt.
Det gick ok men de har fortfarande svårt att förstå detta. Finns inte ÄS i deras generation direkt.
Så det gick väl ok men eftersom de blir ledsna för min skull mår jag dåligt av skuldkänslor.
Få inte skuldkänslor. Om din dotter skulle berätta för dig skulle du väl vara stolt över att hon berättade för dig och fundera på hur du kan hjälpa henne. Inte skulle du vilja att hon belastade sig själv med mer skuld. Se till att lägg energin på att bli frisk istället, du jobbar ju på så himla bra!
Skicka en kommentar