Sorg

I går somnade min pappa in.
Var oväntat.

Sorgen river stora sår inuti. För min mamma som nu är ensam efter 60 är tillsammans, för min dotter som mist sin morfar, för mina syskon och för mig.

Gamla ovänner är tillbaka.

Jag svajar än. Det går nog lite framåt men det är med svajiga steg.
Känns lite som om snön även lägger ett tjockt täcke över mig...

Den största känslan som jag kämpar mot är oduglighet.
Och nummer två är värdelöshet.

Två gamla bekantingar. Två gamla vänner. Eller snarare ovänner...