Mycket nu

Idag får jag öva mig att ha mycket på en gång.
Det är mycket på jobbet.
Dottern reser i morgon så hon är stressad.
En närstående släkting till bästa vännen avled i morse.
En annan vän behövde stöd.

Jag kan finnas där och lyssna. Men jag kan inte ta på mig deras stress. Fast det är svårt när man så gärna vill hjälpa.

På den igen

Ställde mig på vågen i morse igen. För att konstatera att de siffror som står på vågen INTE definierar mig som människa.

Jag är Tokerina.
En människa.
Inte några siffror.

Dumt

Måndag igen. Mycket på jobbet. Jag jobbar vidare. Och försöker ta en sak i taget.
Trött efter helgen. Men nöjd. Avslutade helgen igår kväll hos B. Mår väldigt bra med honom.

Varför skulle jag då ställa mig på vågen ikväll?
Dumt gjort. För trött för att kunna acceptera siffrorna idag. Hoppas jag kan släppa det i morrn.

Utmaningar på egna ben

Har varit en helg full med nya utmaningar.
I fredags hade vi konferens med jobbet och hade lekar, alkohol och middag. Gick bra. Enda gången jag vart lite nervös var när jag var tvungen att gå på toa efter maten. Undrade om de undrade vad jag gjorde. Men jag var enbart på toa!
Och under konferensen sa jag vad jag tyckte utan att försöka släta över om jag tyckte annorlunda. Jag var inte påstridig alls men jag kunde säga min åsikt utan att skämmas!

Och sedan har jag firat bästa vännens födelsedag. Har druckit champagne och ätit tårta mitt i natten. Idag har jag ätit brunch (!) och druckit champagne... Och jag har kunnat koppla av när jag gjort det. Njutit av maten och drycken. Ingen ångest alls!

Så en bra helg. Jag kan stå på egna ben. Jag kan!

Första veckan

Så har jag snart avklarat första arbetsveckan. Men varför inte avsluta på fredagen med att umgås med jobbarkollegorna? Vi ska ha konferens i eftermiddag och avsluta med middag och aktiviteter. Just nu känns det som att det ska bli kul.

Igår fick jag flera frågor på jobbet om hur jag nu ska göra för att inte få återfall. Vad de kan göra för att hjälpa mig? Kändes skönt att de frågade men en tanke var att "tror de inte att jag fixar detta"? Blir så arg på mina tankar när de går den vägen. Den negativa vägen. Men jag jobbar på det. Och det positiva är att jag är medveten om när jag gör det. Och övning ger färdighet. Så jag övar vidare. Och trots att jag vet att det tar tid önskar jag att det gick fortare...

Landar

Mindre tvivel idag.
Håller på och landar i verkligheten. Just nu känns det som en skumpig landning...
Inga dumma tankar om maten. Bara tvivel på mig själv. Dumt!

Men det känns ändå inte som förr. Jag har ett lugn i kroppen. Och jag vet att jag kan. Och jag ska.
Jag fortsätter resan lika envist som jag tagit mig igenom behandlingen.

Tvivel

Tvivlar på mig själv idag. Tvivlar på att jag duger.
Har ingen anledning att tvivla. Men jag gör det. Vet inte om det är verkligheten som slagit till. Men jag tycker min verklighet är ok.
Så jag andas. Och konstaterar att just nu tvivlar jag. Den känslan har jag idag.
Inget att gräva ner sig för. För det ska vända.

Något gnager

Har oro som gnager i bakhuvudet. Vet inte varför.
Gör mig rastlös.
Tycker inte om det.
Inte alls.

En sak i taget

Har ätit en pastasallad till lunch. Och känner mig mätt nu men ska ta ett äpple till efterrätt för jag tror det blir för lite annars. Måste sköta min mat. Är mycket på jobbet idag så jag jobbar med att ta en sak i taget. Jag kommer ju inte alltid att kunna göra det men jag måste verkligen stå emot nu i början så jag inte ramlar dit jag varit...
Och en gång i månaden får vi massage på jobbet och hon kommer idag. Ska bli skönt!

Varit saknad

En kollega som inte jobbade igår kom just med 3 rosor åt mig. Och en önskan om att jag inte skulle vara borta så länge igen då han saknat mig med mitt skratt och glada humör...

Gamla mönster

Har klarat fösta dagen. Men kände mig egoistisk när jag gick vid tre... Är säkert bara jag som tänker så. Gamla vanor sitter djupt. Men jag behöver inte vara där först och gå sist! Jag har mitt liv, för nu har jag ett liv.

Övning första dagen...

Min kollega vabbar idag så jag fick omgående en övning i att inte ta på mig för mycket jobb. Jag gör endast det jag ska. Inget mer.
Jag är nog förvirrad ändå. Det känns att jag har varit borta ett länge tag.
Men det stod en blomma på bordet med ett fint kort när jag kom i morse!

I morgon

I morgon ska jag jobba.
I morgon ska jag klara av att säga nej.
I morgon ska jag äta som jag ska, inklusive att ta rast för att äta mina mellanmål.
I morgon ska jag börja skapa nya mönster för att inte falla in i gamla.
I morgon och alla andra dagar ska jag göra detta. På egna ben.
I morgon är jag tillbaka i verkligheten.
I morgon ska jag börja visa att jag kan hantera livet.

I morgon kommer det vara nervöst...

Friskt med bekräftelse?

Jag hoppas verkligen att även friska normala människor behöver bekräftelse. Jag har varit ute en sväng ikväll. Varit ute med bästa vännen. Jag är verkligen kär i B. Har väldigt starka känslor och har fallit helt för honom. Men ändå blir jag så glad när någon försöker ragga på mig. Jag gör ingenting av det. Är inte alls intresserad utan säger att jag har pojkvän men jag får ändå en bekräftelse när någon är intresserad av mig.
Har man ÄS söker man ju bekräftelse i mängd men även friska människor blir väl glada av att någon raggar på en?

Sista dagen

Har druckit champagne.
Har firat.
Har fullt med känslor inombords.
Har gråtit glädjetårar.
Har haft min sista dag på behandlingen.

Idag är allt stort igen. Allt jag gjort under denna tid. Allt jag ändrat.
Det är stort.

Lugn torsdag

Sitter hos B och tittar på himlen. Laddar batterierna. Tar vara på de sista lediga förmiddagarna. Njuter av lugnet jag har nu. Lugnet i kroppen. Lugnet i skallen.
Idag ska vi prata framtid. Jag ser fram emot min framtid. Den är ett tomt blad som bara väntar på att fyllas på.

Spunnit

Har varit på ett spinningpass. Det första sedan slutet av april. Det var jobbigt. Men kul! Hade en hel annan attityd nu.
Jag brukade komma en halvtimme innan så jag hann sitta och trampa den tiden. Nu kom jag fem minuter innan det började.
Jag brukade stå hela passet och inte ha någon återhämtning för att jag skulle visa hur stark jag var och dessutom bränna fler kalorier. Nu gjorde jag som ledaren och alla andra gjorde dvs både stod och satt, och satt på återhämtningen.
Två saker som gjorde en milsvid skillnad i träningsupplevelsen!
För det är ju ingen som bryr sig om jag står eller sitter på passet. Det har ju bara varit i mitt huvud!

Charmigt knäpp

Hade idag sista samtalet med min behandlare. Fick se resultat av test som jag gjorde i början av behandlingen och gjorde igen förra veckan. Och resultatet var en bekräftelse på hur långt jag kommit och hur bra jag mår. Men jag visste ju redan det...
Så jag känner mig klar.
För jag har inte längre någon allvarlig psykisk störning.
Numera tänker jag bara kalla mig för "charmigt knäpp"!

Lever idag

Tanken slog mig idag: Kan jag må så här bra? Och det kan jag. Just nu mår jag bra. Det kommer komma dagar som inte är bra. Men skillnaden är i mitt sätt att tänka.

Förut oroade jag mig alltid för de dåliga dagarna innan de kommit.
I ett förhållande gick jag alltid och oroade mig för att det skulle ta slut. På jobbet oroade jag mig för att jag skulle göra något misstag framöver. Hemma oroade jag mig för att dottern kunde bli sårad av något framöver. Hela tiden framöver... Oroade mig för det som inte hänt. Inte konstigt att man inte kunde njuta av livet när jag hela tiden bara väntade på att något dåligt skulle hända. Jag har framkallat mycket dåligt själv genom att tänka så. Det vet jag.

Nu försöker jag njuta av dagen idag. Njuter av det som är bra idag.
Jag kan inte oroa mig för det som inte hänt än. Det är där skillnaden är så stor för mig.

Jag lever inte för oron i morgon.
Jag lever idag!

Bilder

Även om jag är frisk fortsätter jag ändå att utmana mig med mat som varit jobbig förut. Ikväll är det ostbågar som ska avnjutas.

Idag fick jag se mina bilder som jag målat under behandlingen. Var väldigt intressant. Och känna att de känslorna man hade när man målade vissa bilder kom tillbaka. Den bilden jag storgrät efter fick jag även nu en knut i magen av... Men jag såg ett sammanhang i bilderna, eftersom jag målat de alla och jag är ju fortfarande samma person. Fick även med mig bilderna hem. Ska visa de för några utvalda. Och titta på de mer själv i lugn och ro. För de visar en del av min resa. Och de visar verkligen hur mycket jag hatade mig själv förut.

Längtar till verkligheten

Var och hälsade på jobbet idag. Kändes bra och jag ser fram emot att börja jobba igen. För hur skönt det än är att inte jobba utan ha flera timmar ledigt varje dag vill jag ändå tillbaka till verkligheten. Och känna att jag behärskar verkligheten.
För det kan jag göra.
Och det ska jag göra.
Med ändrade relationer till familjen, vänner och arbetskamrater. Utan barnet som åker iväg på långresa om några veckor. Men med en ny man i mitt liv.
Så jag ska tillbaka till samma verklighet som förr. Och det är samma men ändå förändrade Tokerina.
En Tokerina som inte har bulimi.
Så samtidigt som allt är som förr, är ingenting som förr...

Nuet

I morse stod jag i solen och tittade på månen. Kände doften från havet. Och njöt av nuet. Tänkte på hur jag mådde. Hur jag kände. Jag mådde bra. Jag kände ro.
Jag vill försöka fortsätta att ta dagen som den kommer och njuta av dagen. Varje dag kommer inte vara bra. Men ändå kunna känna den dagen. Jag har alltid planerat framåt. Har aldrig gjort några 5-års planer men alltid varit framåtseende. Tror det beror på att jag inte orkade stanna upp och känna. Det var lättare att titta framåt och inte se skiten. Nu tar jag dagen som den är. Är den jobbig får den vara det.
Jösses, nu känner jag mig som svammel-tokerina som låter nyfrälst... Är inte nyfrälst. Men är nyförälskad i livet! (Svårt att få fram orden ibland utan att låta lite knäpp... )

Andra stora känslan är att jag nu inte har något att ta upp på terapin längre. Ännu ett tecken på att jag mår bra. Och att jag är klar att ge mig ut i verkligheten igen.

Många små saker

126 dagar i går. Men släpper dagarna nu. Känner inte att jag behöver räkna längre.

Har tänkt mycket i helgen om vad som har hänt. Hur gick det så här bra? Det är många små saker som har ändrats som tillsammans har ändrat något stort.
När jag började behandlingen var jag motiverad. Jag ville bli frisk. Det är nog nummer ett. Jag hade bestämt mig att jag inte orkade vara i skiten mer. Insåg inte då att jag hade bestämt mig men det hade jag nog. I 18 år insåg jag inte ens att jag var sjuk men det var ändå nog med mörkret.
Och sättet som funkade för mig var att utmana mig hela tiden. Med maten genom att äta 6 ggr per dag. (Tror på att man måste äta sig ut ur en ÄS.) Jar har ätit förbjuden mat och hetsmat. Och bara ätit en portion. Har ätit ute många gånger för att äta i sällskap av andra. Och äta sötsaker i normalmängd.
Och i och med att maten funkade fick kroppen det den behövde och alla känslor vällde fram. Alla känslor som jag har gömt genom alla år. Och jag grät och jag kände. Utmanade mig genom att berätta för folk hur jag kände. Saker som jag aldrig vågat säga.
Och har utmanat mig med att ta plats. Att inte gömma mig längst in i hörnen. Har övat genom att bla stått rakryggad i tunnelbanan.
Och att både ta plats och visa känslor hänger även ihop med att jag har börjat våga prioritera mig själv. Att våga säga nej. Att våga säga "jag vill göra detta eller jag vill inte göra detta".

Jag försöka skriva mer en annan dag om hur jag gjort men det är fortfarande omtumlande för mig. Det är så stort. Den som inte har/haft en ÄS kan nog aldrig inse hur stort. För det syns ju inte utanpå. Jo, det syns att jag är gladare. Men att det det kompakta mörker jag hart inuti så länge är borta syns inte. Men jag känner det...

Positivt

Tog en promenad i morse och satte mig och tittade ut över havet.
Starka känslor inom mig idag med. Starka positiva känslor.
Tror jag har accepterat mig själv. Kanske jag till om med börjar tycka om mig?

Det är stort

Försöker greppa det hela. Jag har inte bulimi. Det är så stort. Kunde inte tro detta i vintras när jag insåg att jag var sjuk efter så många år. Kunde inte tro det i våras när jag skulle börja på behandlingen. Kunde inte tro det när jag var i mörkaste skiten. Hoppet fanns. Och jag hade inget val. Men om jag trodde? Kunde nog inte tro på att det största skedde.

Jag har inte bulimi. Det går att bli bra. Jag är bra. Jag mår bra.

Det är stort. Men jag tror på det nu!

Jag har gjort ett jävla jobb. En resa ut ur mörkret. Nu börjar resan in i framtiden.
Det är stort... Och helt fantastiskt!

Bara för att inse fakta så tar jag det en gång till:
Tokerina har inte bulimi längre.

Har jag sagt att det är stort?

Har haft

Min behandlare sa idag: Tokerina, du har haft Bulimi. Du har inte Bulimi.

Jag har haft! Har inte längre.
Vad känner jag? Känner glädje. Och stolthet. Och ett lugn.

Jag har haft bulimi. Jag har det inte längre.
Det är stort. Jättestort.

Glad fredag

Just nu har jag inte så många ord som vill ut men däremot en känsla så jag kör favoritbild i repris! För jag ler och skrattar idag. Och jag gör det för att jag känner så, inte för att jag spelar glad.

Yes!

Känner mig flera ton lättare! En stor sten har fallit i och med att jag var hos tandläkaren. Var så nervös innan jag gick att jag glömde borsta tänderna... Fick be om en tandborste där.
Men det gick bra! Jag har tandsten men det vet jag om så tandhygienisten måste jag träffa. Men annars inga hål! De begynnande hål jag har är fortfarande begynnande. Emaljen är förtunnad på sina ställen men det var inget farligt. Och tandläkaren var jättebra, kände förtroende för henne. Berättade direkt att jag var nervös och att jag lidit av bulimi.

Dags att möta rädslan i morgon

Är lite nervös inför morgondagen. Ska till tandläkaren i morgon. Vad ska hon säga om mina tänder? Vill inte höra om det är illa, men jag måste höra om det är så. Och så har jag ju varit så rädd för tandläkaren att hon ska se att jag haft ÄS, men nu ska jag ju berätta det själv i morgon. Och gamla rädslor kan sitta hårt...