Mindre tvivel idag.
Håller på och landar i verkligheten. Just nu känns det som en skumpig landning...
Inga dumma tankar om maten. Bara tvivel på mig själv. Dumt!
Men det känns ändå inte som förr. Jag har ett lugn i kroppen. Och jag vet att jag kan. Och jag ska.
Jag fortsätter resan lika envist som jag tagit mig igenom behandlingen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Duktigt och kämpa på~!
kramar
Klart det måste vara kämpigt i början, inte kunde du väl gå första gången du prövade som baby?
Acceptera, utan att åtgärda, är mitt tips.
Kolla av vad som är tanke, vad som är känsla, vad ser du, vad hör du, vad känner du mot ansiktet om du är ute? Med andra ord acceptera, och vänd fokus på NUet.
Kram
/Marie
Skicka en kommentar