Lite dåligt samvete

Jag ska bort i Påsk, ska följa med B till hans släkt.
När jag skulle berätta för mina föräldrar kändes det jobbigt. Men jag får övning i att göra vad jag vill, inte vad jag alltid har gjort. Och jag har umgåtts med mina föräldrar i helgen som var och då kändes det bra. Att jag umgicks med de för att jag ville, inte för att jag kände mig tvungen. Så det dåliga samvetet finns där, men inte lika starkt som i julas. Övning ger färdighet!

Gamla mönster

Idag har det varit gamla mönster som jag fallit tillbaka i.
Jag är och jobbar fast jag är hängig. Jag jobbar ännu hårdare, var här tidigt, har inte tagit någon fikarast...

Helt idiotiskt, jag vet ju att när jag gör så här går det fort bakåt. I morrn gäller nya tag! För jag mår ju bra. Då ska jag inte skicka mig åt helt fel håll.

Berätta

Det har börjat en ny kollega på jobbet. Jag kommer troligtvis jobba ganska nära honom så jag kände att det var lika bra att berätta igår att jag varit sjukskriven för behandling av bulimi förra året. Kändes ok att berätta.
Och när alla andra vet på jobbet så känns det bättre att jag berättar som jag vill och inte att han får höra det av nån annan.

Bra just nu

Har haft en underbar helg. Var bl.a. ute med jobbet och kunde njuta av det. Inte få ångest som jag fått så många gånger förr.

Fick en kommentar i dag från en gammal kollega som kom förbi: du är ju inget brun! Och jag tog inte åt mig. Om det är viktigt för honom att vara brun får det stå för honom, det behöver inte påverka mig.

Jag har det bra just nu. Jag lever ett bra liv.

Inte ensam

Jag läste tillbaka lite några gamla inlägg i bloggen. Och det jag märker mest är att jag känt mig så ensam. Har inte spelat någon roll hur många eller få jag haft runt omkring mig jag har ändå alltid känt mig ensam. För ingen har sett hur jag mått har jag tänkt.
Men jag har ju inte släppt in någon nära mig! Det är det ÄS gör, den isolerar en.
I alla förhållanden (sambo, familj, släkt, vänner) så har jag alltid hållit en distans. Har inte öppnat mig, har inte vågat släppa någon nära, har inte visat hur jag mått, har inte berättat något. Klart som attan att jag är ensam då!
Blir så arg när jag tänker på vad ÄS gör. Att man blir så isolerad och ensam. För det är många därute som sitter i den sitsen.

För jag vet ju nu att jag är inte ensam. Om jag släpper in de jag vill i mitt liv så är jag inte ensam. Och jag kan välja, jag behöver inte ha öppen dörr för alla. Men de jag vill släpper jag in. Och de får lära känna mig. Hela mig numera.

Självkänsla

Jag hittade den här texten och tycker den är väldigt bra.

Självkänsla är att kunna:
• säga vad vi tänker
• göra det vi själva vill
• kämpa vidare när vi ställs inför svårigheter
• låta bli att skämmas när vi tackar nej
• stå emot reklam och modet, som vill få oss att tro att vi är någon bara vi bär kläder av ett visst märke eller tänker på ett visst sätt
• skratta hjärtligt när någon tillrättavisar oss vänligt men bestämt
• inse att vi kan överleva ett misslyckande
• säga "nej" eller "stopp"
• säga "jag vet inte"
• gå vår egen väg, även om vi får gå den ensam
• ge oss rätten att vara lyckliga
• känna oss värda att bli älskade
• stå ut med att vara oälskad även om det gör oss olycklig för stunden
• känna oss tillfreds med oss själva
• säga "jag är rädd" eller "jag är olycklig" utan att vi känner oss mindre värda
• älska andra utan att vaka över dem som en hök eller kväva dem
• göra vårt bästa för att uppnå det vi vill utan att utsätta oss för press
• ge oss rätten att göra andra besvikna och att misslyckas
• be om hjälp utan att känna oss underlägsna
• låta bli att nedvärdera oss själva eller göra oss illa när vi inte är nöjda med oss själva
• låta bli att vara avundsjuk på andras framgångar och lycka
• inse att vi kan överleva vår olycka
• ge oss rätten att ändra uppfattning när vi tänkt efter
• skämta om oss själva
• dra lärdom av våra misstag
• klä oss i baddräkt
• låta bli att vara rädda för framtiden
• inse att vi duger och att vi har både starka och svaga sidor
• känna att vi utvecklas och drar lärdom av livet
• acceptera oss som vi är i dag, utan att vi avstår från möjligheten att förändras i morgon
• och slutligen, att kunna tänka på något annat än oss själva...

Orsak

Jag vet att jag blev sjuk för att jag satte för stora krav på mig själv. Skulle vara så duktig och klara allt. För jag var ju så stark.
Utanpå var jag superkvinnan.
Inuti var jag ett vrak som grät när ingen såg på. Och som för att dämpa ångesten gick och handlade mängd med mat för att sedan äta och stoppa fingrarna i halsen.
Men jag har inte kunnat förstå varför jag har ställt såna krav på mig själv. Det kommer inte från min familj eller under min uppväxt. Tror inte jag kommer få reda på det heller. Och det är ok. Ett tag ville jag hitta fröet till allt men jag tror att det är mycket som spelat in. Orsaker som jag inte kommer hitta. Och jag kan acceptera det.

FIn kommentar

Fick en fin kommentar idag från en gammal kompis som jag mötte. Hon sa att jag såg så pigg ut. Det beror på att jag har fått lite färg på semestern svarade jag. (Svårt att ta emot komplimanger ibland) Nej sa hon. Det är inte det. Du ser lugn och harmonisk ut, det är det som är annorlunda.

Just nu är det precis så jag känner. Harmoni...

Vit lögn om sjukdom

Fick besök idag på jobbet av en i samma bransch. Han frågade hur jag mådde nu efter min utbrändhet. Jag kände inget behov av att korrigera honom om att jag inte varit sjukskriven för det. Höll bara med i den vita lögnen och sa att jag mådde bättre nu och att jag inte ska ta på mig så mycket. Och det är ju sant!

Ett tag ville jag tala om för alla om min sjukdom, ett tag ville jag inte tala om för någon men nu talar jag om det för de jag känner för. Och det känns helt ok.

Artikel

Läste DN i morse som har börjat en artikelserie om ÄS.
Det var en tjej som haft bulimi som berättade och vad jag kände igen mig. Det är för sorgligt att vi är så många som så länge mår så dåligt och trycker ner oss själva.

Samtidigt när jag läser sånt så ser jag skillnaden mot hur jag mår nu. För ett år sen i mars var jag livrädd för att jag inte skulle få hjälp samtidigt som jag var livrädd för vad hjälpen skulle innebära i ändringar.
Det är bra att få perspektiv.

Så länge man inte ger upp har man inte förlorat.

Vår inne

Ute i morse var det kallt. Men inuti mig är det vår. Det är ett nytt spirande liv som har hållit på ett tag men nu känns det som om det verkligen är på väg att slå ut i full blom. Jag mår bra. Jag är frisk från bulimi.
Jag kommer alltid ha mina svackor men då jag kan acceptera detta och låta de komma och sedan gå vidare. För jag har accepterat den jag är. Med mina svagheter men även med mina styrkor.
Jag kommer aldrig att tycka att min mage är snygg eller lagom tror jag men det går det med. Jag accepterar den.

Fick ett bra exempel på detta idag. Jag glömde ge B en sak i morse. Ingen viktig sak och det löste sig ändå men jag den första tanken jag fick var "det är så typiskt mig, jag ska alltid klanta mig" innan jag slog om helt. Vadå typiskt mig? Alla glömmer saker. Och ingenting går under för det.

Back to work

Dags att jobba igen. Hoppas mina batterier och mitt lugn är så bra som de känns.

Bra

Har en väldigt bra känsla i kroppen efter semestern. Talade idag om för mina föräldrar att jag inte ska vara hemma i påsk. Och jag kände mig inte skyldig när jag sa det. Och vet inte om de märkte mitt lugn för jag tyckte de tog det bra.

Vill alltid ha denna underbara känsla i kroppen. Men livet är inte så. Men samtidigt blir mitt liv vad jag gör det till. Och om jag väljer bra och fortsätter att inse att jag bara kan ha ansvar för mitt liv och inte andras så fortsätter min friska resa i en bra riktning.

Kort sammanfattning av semestern

Vaken pga tidsomställning...
Jag har haft en underbar semester. Har bott bra, haft underbart väder, ätit god mat. Badat, solat, nån utflykt. Bara varit och njutit av varje dag.

Men det ar kul att se vad det ar som har spökat.
Jag har vågat gå på stranden i bikini. Och då menar jag inte bara mellan vattnet och solstolen utan upp och ner till rummet (bodde iofs precis bredvid) men även promenader längs stranden. Och faktiskt har jag kunnat koppla av då. Första gången i mitt liv.
Däremot vissa kvällar när jag tagit på mig kläder har jag tyckt att jag sett tjock ut. Borde det inte varit tvärtom? Men det har inte varit mycket heller. Jag har verkligen tagit storkliv framåt.
Har ätit bra och druckit öl utan att ha ågren för kalorier.
Laddat alla batterier, det var väldigt nödvändigt.

En sak som jag hakade upp mig på var detta att bli brun. Jag blir inte brun som en pepparkaka utan mer lite gyllene så där. Det är de pigment jag har. Men eftersom man alltid ska bli brun på sommaren har jag pressat och kämpat. Nu låg jag en hel del i skuggan för att inte bränna mig som jag gjort förut. Och tänkt att jag har de pigment jag har. Kan måste då erkänna när jag sett andra, vad bruna de är varför ligger jag i skuggan? Satt på planet hem och konstaterade att andra var brunare än mig, men inte alla.

Så en kort sammanfattning, jag har haft det jättebra!

Hemma igen

Hemma i kylan. Återkommer efter lite sömn...

Semester!

Nu lämnar jag snö och kyla och flyger 11 timmar till värmen i Vietnam. Jag ska njuta av semester i två veckor. Kommer troligen inte komma åt bloggen men jag återkommer när jag är hemma.
Ha det bra så länge!

Fredagsmys, knappast.

I fredags gjorde jag något bra. Jag grät och visade B helt hur dåligt jag mått sista veckan. Har inte riktigt sagt det fullt ut då gamla rädslor kom i dagen och jag var säker på att han inte ville ha mig om han såg mig så ledsen. Men i fredags kväll orkade jag inte hålla det uppe. Jag grät och jag berättade. Berättade att jag tyckte det var jobbigt när jag försöker göra det jag vill så får jag dåligt samvete. Berättade att jag skämdes när jag grät inför honom. Osv... Snacka om fredagsmys va? Men vad skönt det kändes efteråt! Och inte har B lämnat mig.
Resten av helgen var mycket bättre när jag fått ur mig allt. Insåg åter igen att det är ok att vara ledsen ibland och tycka att det är jobbigt. Och om jag tycker något är jobbigt så kan jag ändra det. Bara jag och ingen annan kan säga till när jag tar åt mig av kommentarer och jag blir sårad, av tex min familj. Som jag sagt tidigare, har jag varit sjuk så länge kan jag inte förvänta mig att allt ska vända på en gång. Jag övar och övar och går vidare. Går bättre varje gång. Skönt att få ur sig detta innan semestern.
För i morgon flyger jag till sol, bad och avkoppling. Ska till Asien, inte thailand men i närheten... :)