Piggare!

Efter tre nätter med bra sömn och några minuter i solariet igår känner jag mig piggare. En mycket skönare känsla när jag gick till jobbet i morse. Var inte den släpande stilen utan den gående...

Däremot i går var jag på väg igen med en hetsätning. Fick stop på det men tanken fanns där. Den ska inte finnas där så nu med en mer utvilad Tokerina ska monstret ut igen. Ska inte få smyga sig in bara för att jag sörjer.

Sömn påverkar mattänk

Har fått recept på sömntabletter så nu hoppas jag på flera timmars sömn per natt.

Med maten funkar det hyfsat. Har ingen aptit den mesta tiden men jag äter ändå för att hålla rutinerna och hålla tankarna ute. Har fått dumma tankar flera dagar, bara att erkänna. En dag var jag på väg mot en hetsätning men stoppade så det bara blev överätning. Skäms över beteendet men samtidigt stolt över att jag stoppade.
Märkte att jag gärna väljer vad mitt huvud tycker är "smalmat" så häromdagen när det bjöds på bulle på jobbet så tog jag en bara för att visa mig själv att det är ok. Tror att det kommer bli lättare när jag fått mer sömn.

Orkeslös

Orken tryter. Vet inte om det är för att jag vet att jag i morgon ska träffa läkaren som förhoppningsvis kan hjälpa mig så jag får sova eller om jag helt enkelt inte orkar mer utan sömn.
Skulle skynda mig till bussen igår och benen var fullständigt på väg att vika sig. En obehaglig känsla. Har börjat vänja mig med hjärtklappning emellanåt och lite skakande händer nån gång men att på det lägga till känslan av totalt matthet igår skrämde mig.

Prata

Tränade igår med en gammal kompis och det blev att vi även pratade en del om sömnproblem och om dumma tankar. Tänk vad bra det är att prata. Att inte gömma saker. Kan inte säga att det går lätt alla gånger men det går. Och det känns mycket lättare efteråt!

Sova, sova, sova

Efter en helg känns det just nu lite lättare. Har umgåtts med familjen och B. Har pratat en del om hur jag känner och det har gjort det lättare. Att höra att inte bara jag reagerar och tänker.
En av mina syskon undrar om den reagerar för lite och är känslokall eftersom den inte har samma problem som jag att sova...
Jag tycker jag reagerar för mycket och är för känslig...
Det finns många sätt att se på saker! Men har konstaterat återigen att jag är inte överkänslig. Jag reagerar som jag gör. Mina syskon reagerar som de gör. Inget sätt är fel, alla är rätt.

Och det som är mer än rätt är att jag drar fram min ångest och oro i dagsljuset så att inte ÄS kan slå sig in mer än den de tvivel som den redan gjort.

Trots detta sover jag inte som jag ska. Är fruktansvärt sliten nu men har en tid hos läkaren i slutet av veckan för att få sömntabletter.
Har hela tiden försökt att hålla igång livet så gott det går med mat, träning och jobb och så men inte hjälper det. Valerina hjälper inte heller, men det visste jag sedan förut. Gav det ett försök till iaf.
Behöver sova nu. Ostörd sömn. I flera nätter.

Vingel

Detta är en jobbig vecka och den är inte slut än.

Det är en stor prövning och det är på vingliga ben som jag vacklar men jag vacklar framåt trots små snedsteg.
Jag känner smärtan och sorgen.
Jag låter B se hur jag mår.
Jag talar om och visar kollegor att "idag har jag en skitdag".

Bara att våga känna alla känslor som är så starka och jobbiga är en stor sak. Väldigt stor.

Något bra

Jag erkänner att jag är ledsen och mår dåligt.
Det är något bra i allt. Att jag har slutat låtsas.
Om det då är någon som inte orkar får de vara.

Jag har all rätt att vara ledsen.

Fattas mig

Har varit nere i djup sorg. Tyvärr har sorgen dragit med sig annan ångest. Fick ett återfall, hetsåt och kompenserade. Jag kan ju banne mig inte bli klok på varför jag gör så för inte mådde jag ju bättre efteråt. Men under några få minuter då jag åt kunde jag glömma. Fel, jag glömde ju inte. Ersatte bara den ena ångesten med en annan...

För övrigt känner jag mig väldigt labil. Lugn ena dagen och gråt nästa.
Sömnen är inte med den heller. Har bett om tid hos läkaren för att försöka få sömnpiller. Inget blir bättre av att jag inte sover.
Och det är så mycket att göra. Är så trött av allt men likväl somnar jag inte.

Men allt går vidare. Livet stannar inte för någon. Men i mitt liv har en del stannat. En stor del fattas mig...

.

Det finns roligare ställen än en begravningsbyrå...

Sorg och saknad

Jag tar mig igenom varje dag, vissa är lättare andra är svårare.

Men det är inte lätt. Nu vill jag verkligen hamna i gamla mönster. Vill hjälpa alla andra att må bra och vill inte att andra ska se hur ledsen jag är.
Härom natten skämdes jag när jag grät så B inte kunde sova. Tycker inte att han behöver missa sin sömn för min skull. Varför ska jag behöva hamna där i tanken?
När det ledsna river vill jag bara gömma mig. Inte visa mig. Och då samtidigt vill jag vara stark för alla andra.

Det går ett par dagar sedan slår känslorna till och jag gråter. Men jag vill helst gråta själv... Men när jag gråter själv mår jag inte bra.
En ond cirkel som jag försöker bryta. Sömnbristen gör det inte bättre.

Men sorgen är så stor och saknaden är enorm...