Sova, sova, sova

Efter en helg känns det just nu lite lättare. Har umgåtts med familjen och B. Har pratat en del om hur jag känner och det har gjort det lättare. Att höra att inte bara jag reagerar och tänker.
En av mina syskon undrar om den reagerar för lite och är känslokall eftersom den inte har samma problem som jag att sova...
Jag tycker jag reagerar för mycket och är för känslig...
Det finns många sätt att se på saker! Men har konstaterat återigen att jag är inte överkänslig. Jag reagerar som jag gör. Mina syskon reagerar som de gör. Inget sätt är fel, alla är rätt.

Och det som är mer än rätt är att jag drar fram min ångest och oro i dagsljuset så att inte ÄS kan slå sig in mer än den de tvivel som den redan gjort.

Trots detta sover jag inte som jag ska. Är fruktansvärt sliten nu men har en tid hos läkaren i slutet av veckan för att få sömntabletter.
Har hela tiden försökt att hålla igång livet så gott det går med mat, träning och jobb och så men inte hjälper det. Valerina hjälper inte heller, men det visste jag sedan förut. Gav det ett försök till iaf.
Behöver sova nu. Ostörd sömn. I flera nätter.