Jag tar mig igenom varje dag, vissa är lättare andra är svårare.
Men det är inte lätt. Nu vill jag verkligen hamna i gamla mönster. Vill hjälpa alla andra att må bra och vill inte att andra ska se hur ledsen jag är.
Härom natten skämdes jag när jag grät så B inte kunde sova. Tycker inte att han behöver missa sin sömn för min skull. Varför ska jag behöva hamna där i tanken?
När det ledsna river vill jag bara gömma mig. Inte visa mig. Och då samtidigt vill jag vara stark för alla andra.
Det går ett par dagar sedan slår känslorna till och jag gråter. Men jag vill helst gråta själv... Men när jag gråter själv mår jag inte bra.
En ond cirkel som jag försöker bryta. Sömnbristen gör det inte bättre.
Men sorgen är så stor och saknaden är enorm...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar