Det är stort

Försöker greppa det hela. Jag har inte bulimi. Det är så stort. Kunde inte tro detta i vintras när jag insåg att jag var sjuk efter så många år. Kunde inte tro det i våras när jag skulle börja på behandlingen. Kunde inte tro det när jag var i mörkaste skiten. Hoppet fanns. Och jag hade inget val. Men om jag trodde? Kunde nog inte tro på att det största skedde.

Jag har inte bulimi. Det går att bli bra. Jag är bra. Jag mår bra.

Det är stort. Men jag tror på det nu!

Jag har gjort ett jävla jobb. En resa ut ur mörkret. Nu börjar resan in i framtiden.
Det är stort... Och helt fantastiskt!

Bara för att inse fakta så tar jag det en gång till:
Tokerina har inte bulimi längre.

Har jag sagt att det är stort?