Nuet

I morse stod jag i solen och tittade på månen. Kände doften från havet. Och njöt av nuet. Tänkte på hur jag mådde. Hur jag kände. Jag mådde bra. Jag kände ro.
Jag vill försöka fortsätta att ta dagen som den kommer och njuta av dagen. Varje dag kommer inte vara bra. Men ändå kunna känna den dagen. Jag har alltid planerat framåt. Har aldrig gjort några 5-års planer men alltid varit framåtseende. Tror det beror på att jag inte orkade stanna upp och känna. Det var lättare att titta framåt och inte se skiten. Nu tar jag dagen som den är. Är den jobbig får den vara det.
Jösses, nu känner jag mig som svammel-tokerina som låter nyfrälst... Är inte nyfrälst. Men är nyförälskad i livet! (Svårt att få fram orden ibland utan att låta lite knäpp... )

Andra stora känslan är att jag nu inte har något att ta upp på terapin längre. Ännu ett tecken på att jag mår bra. Och att jag är klar att ge mig ut i verkligheten igen.