Idag hände det som jag visste skulle komma men som jag ändå inte ville skulle ske. Ena behandlaren fråade mig hur jag mådde idag. Gråten kom genast och jag var fick berätta hur jag känner mig värdelös, att jag inte tycker att jag är värd att vara där, att allt är mitt fel, att jag inte vill ta plats utan att alla andra är värda mer än mig... Jag fick med andra ord visa mig svag genom att berätta om vad jag tycker om mig själv.
Jag vet egentligen att det inte är en svaghet utan att man är mänsklig när man har känslor men i mitt huvud ser jag mig som svag.
Och jag vet att jag måste kunna erkänna detta och att det är bra att göra det i gruppen men det är ändå så jobbigt.
Men idag fick de sig mig gråta och jag tror att de kommer få se mig göra det igen.
Så fast jag känner mig liten, svag och mer än värdelös just nu så ska jag utmana mig själv. I morgon går jag till behandlingen och jag ska inte göra som jag brukar dvs att hitta på någon dum anledning till varför jag visade mina känslor.
Jag ska fortsätta vara en i gruppen. Fortsätta försöka ta plats. Och jag SKA bli frisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hejja! Bra jobbat!
Om det hade varit en enkel grej, att visa vad du känner, så hade det inte tagit så mycket energi av dig, att hålla känslan tillbaka och "låtsats" vara stark.
Efter regn kommer sol och vad skönt det då känns när den värmer. Så,den underbara fräscha lukten av nystädad natur./Marie Söderberg
Skicka en kommentar