Trodde aldrig jag skulle sluta gråta idag. Förmiddagen var väldigt jobbig med både känslan av ensamhet och många andra känslor kom bakom. Efter enskilda samtalet med min behandlare blev det bättre.
Och eftersom jag inte ska gömma eller dämpa mina känslor genom att hetsa och kompensera så måste jag låta de komma fram. Men fick jag önska skulle de komma lite i taget men det funkar ju inte så. Alla vill fram på en gång. Och jag måste känna de allihop... Sedan är nästa fråga att reda ut dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej !
Först vill jag bara säga att jag förstår
hur jobbigt det är att börja kampen mot
ett friskt liv från ÄS.
Men fullt ut kan jag ej det , för jag är ju inte dig.
Jag tycker du är så modig som kämpar på.
Lycka till med beh, det här kommer du klara av.
DU ÄR INTE ENSAM!
Kram
J
Gråt ut du, det kommer att bli bättre men det måste nog ut först. Styrkekram.
Stort tack för era underbara kommentarer! Det ger styrka i kaoset jag genomgår. Och jag hoppas kunna ge styrkan vidare när jag är klar med min resa till andra som ska påbörja sin!
Kram Tokerina
Skicka en kommentar