Hemma igen, skönt. Jag har haft det bra men har utmanat mig själv med flera saker så naturligtvis har det även varit känslomässigt jobbigt. Jag har ätit ute bland folk hela tiden: två frukostar, en lunch och två middagar. Och lunchen var på Mac Donalds! Så folk har kunnat iakkta mig (vilket de nog inte gör men jag känner så) och jag har ätit potatisgratäng i större mängd än jag brukar och även pommes frittes! Jodå, det framkallade starka känslor. Men med stöd av en bra vän som åt lika mycket som mig och genom att kämpa på så fixade jag det. Så stora steg framåt!
Men tänket att "jag är tjej och ska äta tjejportion, dvs lämna halva portionen" sitter starkt. Detta i kombination med att känslan av att känna mig stor pga av all mat gör att det känns inte stadigt än men det känns som det går sakta framåt. Och det är bara jag som kan göra jobbet. Andra kan stödja och leda men jobbet och ansvaret är mitt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oj... det var en dålig ursäkt till att lämna kvar på tallriken... Själv tycker jag att det känns urdumt om jag skulle lämna något om jag var och åt på restaurang. :) kämpa på, kram.
Skicka en kommentar