Lunch och middag avklarade med. Ingen kompensation gjord och jag lever än. Men jag känner mig vid det här laget enormt stor. Men hör en liten röst som säger: det är en känsla och inte en verklighet. Men jag litar inte än på mina känslor så det kanske är sant?
Och det är en dag kvar av utmaningar. Känns som den här helgen aldrig tar slut!
Börjar känna mig schizofren på grund av all diskussion i mig själv mellan ÄS och mig.
Förr kunde jag njuta när jag åt ute eftersom jag visste att jag tog bort det senare. Nu när jag inte kompenserar njuter jag inte utan jobbar hårt med ångesten och viktfobin.
Tittade även på vågen en lång stund när jag kom hem för en stund sen men än så länge har jag inte varit på den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker det där är så svårt för precis som du kunde jag kompensera förut. Man kunde äta en middag med släkt om man visste att man fick träna eller svälta dagen efter.. Men nu, när alla dagar ska gå bra blir det så himla jobbigt ibland. Jag har inte vant mig vid att inte tänka på kompensationen. Men det lossnar kanske.. Du har gjort ett jäkla jobb denna helg i allafall, var stolt över det! Kram
Skicka en kommentar