Gårdagen kändes som en "paus-dag". Det var lugnt i skallen för ovanlighetens skull. Inte en massa tankar som rusade runt. Och det kändes som ÄS var borta eller vilande för jag förde inga diskussioner med den heller. Jag mådde helt enkelt bra. Jag kände att jag fick en liten inblick i hur jag kan må. Och den inblicken gav mig ännu mer motivation att fortsätta.
Idag är tankarna igång igen. ÄS är vaken igen. Den påpekar för mig: trodde du verkligen att jag skulle tillåta att du mår bra? Du tillhör mig... Så jag kommer inte att ge mig så lätt...
Kriget fortsätter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar