Hittade känslan

Hittade nog känslan igår. Och blev väl inte överraskad över att det åter var rädslan som spökade.
Jag var förbi jobbet igår och sa hej. Tänkte att jag skulle passa på när jag hade en bra dag. Var nervös för att jag skulle ta på mig dåligt samvete om de sa att de hade mycket att göra pga att jag är borta. Och när jag kom dit sa de att de hade mycket att göra. Men jag tog inte på mig några skuldkänslor. Istället tänkte jag "va bra att ni märker nu hur mycket jag gör. Då kanske ni uppskattar mig mer."
Men på kvällen kom rädslan över hur de ska gå i höst. Rädsla för att jag åter ska ta på mig alldeles för mycket på jobbet, att inte kunna säga nej och därmed köra ner mig i mitt destruktiva mönster igen.
Men idag tar jag inte ut eländet i förskott. Ska inte oroa mig för slutet av september än. Har ju mycket tid kvar på behandlingen än och vartefter jag mår bättre kommer jag kunna ta mer plats och kommer att kunna säga nej.