Jag pendlar just nu känslomässigt.
Ena sekunden känna mig som jag gjort i många år, dvs helt värdelös och stor som ett hus. Nästa sekund kan jag tycka att jag är duktig för har ju inte hetsat eller kompenserat på 4 veckor och har ju sakta börjat inse att jag tänker galet så jag har ju kommit en liten bit på väg.
Men jag är på väg! Och det finns ingen back...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fyra veckor är ju helt fenomenalt, du ska vara stolt över det! Jag brukar tänka så att Rom byggdes inte på en dag, men däremot byggde man varje dag. En sten en dag, tvåå stenar nästa dag, och så den tredje kanske man river ner några. Men det är bara att fortsätta kämpa, fortsätta bygga. För att få det där livet man förtjänar. Många kramar
Skicka en kommentar