Hemma igen. Helt slut i skallen. Har sådan ångest just nu över allt jag har ätit denna helg.
Och så var det ju kalas idag. Och jag tänkte att jag ska äta som de andra äter. Titta på deras portioner. Alltså tog jag både en bulle och en tårtbit. För det tog alla andra. Men jag tog en lite mindre tårtbit än de andra. Men vad hjälper det?
För i deras huvuden är det tyst.
I mitt huvud har ÄS fullt pådrag: Varför åt du både bulle och tårta? Du skulle ha nöjt dig med bara en sak. Känner du hur magen svullnat? Känner du hur det onyttiga bara sätter sig? Varför har du ingen karaktär? Vill du alltid vara så fet och värdelös?
Men jag åt middag ändå. Och jag ska snart äta ett kvällsmellanmål. Men det tar emot. Tar emot rejält.
Och jag har ångest över att jag reagerar så här. Varför ska jag behöva få fullt pådrag bara för en fika med kaffebröd? Varför har jag gjort det här mot mig själv?
Just nu är jag inte vän med mig själv. Tycker mer än illa om mig själv.
Men en sak står så självklart trots att jävla ångest: Jag ska inte kompensera.
Hur dåligt jag än mår ska jag inte kompensera.
Och just nu mår jag så jävla dåligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra stå på dig mot ÄS, kolla om du kan byta ut satsen i ditt huvud så att den inte är negativ. Mao inga inten för det blir så jobbigt att hålla emot, för våra hjärnor fattar liksom inte ordet INTE.
Typ: jag mår dålig OCH fortsätter titta på TV(om det är det du gör)
Ge det ett försök då och då så får du se om det ändras.
Kram/Marie
Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver.. Tittar också på andras tallrikar när jag är någonstans och alltid är ÄS-tankarna för elaka efteråt. Ta hand om dig! Kram
Skicka en kommentar