Jag har tänkt igenom det där om "smal och fin". Och pratat med kompisen som sa det. Hon menade att hon verkligen inte kunnat se på mig att jag var sjuk. Det var därför hon sa så. Och hon bad om ursäkt för att hon uttryckt sig klumpig.
Men är det hennes fel?
Börjar inse mer och mer att jag verkligen inte hör det människor säger. Jag hör det jag vill höra att de säger. Jag vrider runt det jag hör i skallen och det är alltid till min nackdel jag förvrider... Varför?
Varför kan jag inte bara lyssna på verkligheten? Och om jag missförstår eller tror något så måste jag fråga om vad som menas.
Kan inte hålla på så här och inte lyssna... Tänk vad jag måste missa en massa saker! Bra saker som jag gör till dåliga. Helt idiotiskt!
Ingen kan påstå att man blir smart av en ÄS... Man gör så dumma saker mot sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men du, vad bra att du tog upp det med din väninna iaf så att det inte växte ännu mer. Bra gjort tycker jag.
Kram
Jag håller med förra talaren ! Jag själv hade gått o ältat det med mig själv 500miljoner ggr... och sen hade jag ändå kommit fram till att jag måste gå ner i vikt för smal är ju fin.. Så det var modigt gjort av dig! Kram
Skicka en kommentar