112 dagar

16 veckor = 112 dagar fria. Jag blir så jädra stolt när jag inser vad jag klarat!
Och vad jag fortsätter att göra. Att utsätta mig för utmaningar hela tiden. Inte bara matmässigt utan känslomässigt. Det är enda sättet för mig. Det jobbiga sättet men det som funkar för mig. Jag har tagit ett steg ut i solen!

Jag lyssnar mycket på en bra låt med Uno Svenningsson: "Andas genom mig".

Några rader ur den:
Finns det något skönare
än de steg som leder bort
från allt mörker, all tristess, ideal byggda av luft

Livet kan vara mäktigt och stort
och det kan vara svart som sot
men dörrar kan öppnas från oväntat håll
som du aldrig trodde fanns

Långsamt stiger din sol
in genom fönstret
någon vill se att du finns
att du stannat kvar

Spruckna läppar söker tröst
vem ska värma ett fruset bröst
höj din röst mot tystnaden
du är värd varenda sekund

Livet är ständigt på väg i förändring
man behöver inte alltid vara stark
man får finnas ändå

Vad du än gör och vad du än tänker på
var du än finns, berätta hur du mår
det finns alltid någon tro det eller ej
som bara vill lyssna, bara vill finnas för dig

andas genom mig
andas här med mig
låt solen hitta dig

Ta ett steg ut i solen
ta ett steg ut i solen

Låt solen hitta dig