Fick en inbjudan till en tillställning om ett par veckor. Min första tanke var att tacka nej. Tänkte att jag inte var redo, jag vågar inte.
Men när är jag redo? Vad är det som avgör? Jag vill ju inte vara i min egna lilla värld, jag vill ut till alla andra. Och om jag aldrig går kommer jag aldrig att våga. Så jag har nu tackat ja. Nu ska jag bara våga gå när dagen kommer. Men jag ska våga. Våga gå och våga leva!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Läskigt sånt där... Att våga umgås med andra, i miljöer där man vat att man så enkelt kan falla... Och bara det att andra "ser" en, när man så gärna bara vill gömma sig... Jag vet hur jobbigt det kan vara... Men jag klarade det... / HoneyIce
Lovar att puscha dig allt jag kan när dagen närmar sig. Du vågar och kan mer än du kanske tror.
Skicka en kommentar