måndag 31 augusti 2009

119 dagar och undran om acceptans

Har många tankar om hur jag är just nu. Har jag tänkt för mycket på mig själv och för lite på min omgivning? Eller reagerar de bara på att jag inte alltid sätter de först längre? Eller har jag blivit för egoistisk? Jag vet inte om jag har hittat balansen. Jag trodde det men har fått en kommentar som gör mig tveksam. Jag har ju precis börjat att tro att jag är värd min plats men nu tvekar jag. Nu kommer tankarna om att om jag bara servar alla andra är de lyckliga och då är det bättre. Bättre att flera andra mår bra än mig. Men jag kan inte. Jag har ju varit där i alla år och mått mer än skit. Jag vet att det är svårt för dem att jag förändras. Men kan de acceptera vem jag är? Jag börjar ju acceptera mig. Det är lättare för de nya som möter mig nu för de vet ju inte hur jag var förut. Vet inte riktigt vad jag ska göra.

Men sträcker på mig för 119 dagar. Det har gett mig styrka. Men är jag för stark?

1 kommentar:

petra sa...

Du har rätt att tänka på dig själv, du har rätt att må bra! Grattis till 119 dagar. Du är stark!