Jag är sjukskriven på heltid för den behandling jag går på. Jag går på behandling mån-fre. Men det finns andra varianter av behandlingar, som inte är på heltid. Jag kan tyvärr inte så mycket om det men du kommer få mer information när du pratar med de på ätstörningsenheten. Jag få hjälp med att äta regelbundet som gör att jag inte hetsar eller kompenserar. (har nu 11 veckor fria) Får även terapi för att bearbeta tankarna.
Jag kände så igen mig i din kommentar på tretusenggr. Jag var så rädd för att be om hjälp. När jag satt i väntrummet hos min husläkare och sedan på ätstörningsenheten var jag så nervös och rädd. Hur liten jag än har känt mig när jag har suttit på toaletten och kompenserat så kände jag mig ännu mindre i de väntrummen. Alla tankar gick: "Tänk om de skrattar åt mig, tänk om de tycker jag är en idiot, tänk om..." Men ingen skrattade. Ingen tyckte jag var en idiot. De insåg att jag var sjuk och behövde hjälp.
Det är bland det bästa jag gjort att ta det steget och be om hjälp. Jag inser nu när jag får behandling hur mycket ÄS har förstört mitt liv och mig. Den har nästlat sig in överallt och påverkar mig i allt jag gjort. Och jag har hatat mig själv under tiden. Jag har i 18 år kämpat med detta. Men nu utkämpar jag slutkampen. Jag ska bli frisk.
Kämpa på och lycka till när du går om 2 veckor. Det första steget är det jobbigaste att ta. Men det är värt det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar