I går ringde en från jobbet. Han sa att jag lät glad på rösten. Men jag kände att när jag hörde att det var han så spelade jag lite extra glad. Varför gör jag så? Det är ju precis mina gamla vanor. Att ta på mig masken och spela glad fast jag inuti mår skit. Eller jag mår inte skit. Jo, en del. Det är motstånd med maten just nu. De senaste dagarna har viktfobin kommit tillbaka och det med råge. Vill så gärna gå ner. Och jag måste äta. Äta 6 ggr om dagen. Det är det enda alternativet för mig för att bli frisk. Men hela mitt inuti skriker att jag vill inte äta så mycket. Men jag kör på. Jag äter. Men det går inte lätt.
Fake it until you make it.
Det är det jag gör. Jag spelar när jag behöver.
För jag ska klara det.
Men när ska den jävla skitbulimin ge upp? Eller iaf bli svagare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar