Ännu en mulen dag. Men idag känner jag inte för att gömma mig. Idag känns det bra.
När jag åt frukost så hällde jag upp en tallrik mjölk med musli och banan i. Kompisens 7-åring tittar på och säger: "Vad mycket du ska äta till frukost".
Och jag bara stirrar på tallriken och tänker "Oj, då måste jag verkligen ta för stor portion och behöver ta bort".
Men så försökte jag tänka logiskt. Hur mycket hade jag tagit? Inte alls för mycket. Det var en helt normal portion.
Åt sedan upp hela och kunde njuta av frukosten. Åt även en smörgås till.
Men varför ska jag behöva reagera som jag gör? På en kommentar från ett barn? Jag kan ju styra om tankarna när jag mår ok, men jag tycker det är så dumt att jag överhuvudtaget ska behöva ta åt mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hejsan
Det är B från tretusenggrs blogg. Såg att du får behandling. Jag undrar hur en sådan ser ut? Kan man gå i skolan samtidigt? Hur går det till?
Men du, fokusera på det som faktiskt var fantastiskt med den här frukosten. Du vände en sådan kommentar som lätt kunnat förstöra en dag till att se logiskt och korrekt på den och inse att det var ett barns naiva, spontana ovetande kommentar.
Och det är definitivt dumt.
Kram
Skicka en kommentar