Rörd och glad

Sitter med några små tårar för att jag är rörd. Väldigt rörd. Och glad.

Jag har varit lite orolig att de på jobbet inte ska sakna mig arbetsmässigt. Att de upptäcker att de kan fixa allt utan mig. Att jag inte behövs. Och det känsligaste: att ingen saknar mig som person.
Precis nyss ringde gammelchefen. Han som startat firman och som är över 70. Och han sa med styrka i rösten "Jag saknar dig! Det är så tomt utan dig!".
Jag blir så glad för han sa ingenting om att jag saknades pga jobbet.
Han saknade mig pga mig. Han ville verkligen höra hur jag mådde. Han bryr sig om mig. Om mig. Hur jag mår. Blev så rörd.

Det finns människor som tycker om mig för att jag är jag. Och jag börjar höra vad de säger. Att de tycker om mig. Mig. Jag har aldrig kunnat trott på detta förut. För det kan ju inte finnas någon som tycker om mig som person? Isf har jag trott att de tycker om mig pga att jag jobbar bra etc...
Men jag börjar lyssna. Och jag hör vad de säger. Nu ska jag börja tro på det!

Har en så go känsla i magen just nu.