OK-dag

Man övar upp sina skådespelartalanger när man gömmer en sån stor hemlighet som ÄS. Jag gömde ju min i över 20 år utan att berätta eller visa det för någon. Vart en expert på att le vackert på ytan.

Nu har jag vänner som märker direkt när jag är på väg åt fel håll. De märker när jag beter mig som jag gjorde förut. När jag ler men svarar med korta meningar och bara "hmmar" med. Men det väcker en stilla undran. Varför har ingen kunnat se något alla andra år? Kan förstå att de inte kunnat gissat på ÄS då jag har pendlat mellan normalviktig och "lite rund". Har aldrig varit underviktig. Men varför har alla låtit mig vara när jag slutit mig för mig själv?
Vart jag helt enkelt en för bra skådespelerska? Såg leendet så äkta ut?

När jag ler nu, då ler jag på riktigt! Och idag ler jag. Ler över att det är en ok dag. Ingen "hallelujah-vilken-bra-dag" och ingen "f*n-vilken-j**la-skit-dag" heller. Bara en vanlig dag. Och det är ok att njuta av sådana. För livet är fullt av dessa ok-dagar...