Jul

Har funderat mycket på julen. Jul har varit så ångestladdat för mig. Mycket press och mycket måsten. Inte lätt att uppfylla allt när man som bulimiker vill vara perfektionist och duktig ut i minsta fingerspets. Förra julen mådde jag fruktansvärt dåligt. Var inne i en mycket mörk period då.
I år ville jag inte fira med min familj. Jag älskar dem men jag vill bryta mönstret för att inte få den ångest jag haft förr. Tror det är bra för mig att få avstånd och se nåt annat. Hade funderingar på att fira men någon vän men igår frågade jag B om han ville ha sällskap. Så det blir troligtvis att jag följer med till hans familj några timmars bilfärd bort.
Så idag skulle jag ringa föräldrarna för att fråga om de kan ta katten när jag är borta. Kände mig liten. Och rädd att jag skulle såra mina föräldrar. Att de ska bli ledsna att jag inte vill vara med dem. Och mamma sa att det blir tomt utan mig. Men hon sa det inte så jag fick några skuldkänslor. Känner mig mycket lättare nu.
Men det är underligt hur traditioner tynger. Att jag vill behaga alla andra så jag som 40-åring är nervös för att berätta att jag ska fira jul borta. Men av alla mina jular har jag varit borta en. Då var jag bortrest med dottern. De kommer klara sig galant utan mig. Och jag får i år förhoppningsvis slippa all ångest och bara njuta av ledigheten. Vad som händer nästa jul kan jag inte säga nu. Det tar jag då.