Bekämpa monstret med ljus

I lördags var jag på fest. Skulle träffa en massa nya människor som jag aldrig träffat förut. Förr vågade jag inte utsätta mig för sånt.

Allt var frid och fröjd innan jag skulle välja kläder. Hade bestämt mig för en kjol men hittade den inte. Var tvungen att tänka om och provade ett par byxor fast jag visste att de var trånga. Och jodå, tankarna kom. Blev orolig, irriterad. Fortsatte måla mig men kände varför? Sätter man läppstift på ett svin är det fortfarande ett svin... Såg inte mig när jag såg mig i spegeln. Såg en värdelös tjockis. Gick så fort!
Men jag lät känslan vara. Jag fortsatte känna efter. Och jag visade B att jag var ledsen och förklarade så gott jag kunde vad som pågick. Direkt kändes det bättre. Drog på mig ett par jeans och en t-shirt. Vi drog iväg och under vägen dit landade mina tankar om vad jag höll på med. Vad som kommit fram. När vi kom fram kände jag mig mycket bättre igen. Minglade bra och kände mig glad. Gick in på toa. Tittade mig i spegeln. Och jag såg mig själv igen. Som jag var. Ingen värdelös tjockis utan mig själv.

Tankarna kommer fortsätta att komma. De försvinner inte så snabbt eftersom jag byggt upp de under 20 års tid. Men när jag erkänner hur jag känner och berättar för andra så ändras allt. När jag sluter mig och inte säger något växer sig monstret starkare i mörkret. Genom att sätta lampan mot monstret så förminskas och försvinner den. Och tids nog ska den vara helt borta. Och tills dess så fortsätter jag ett liv i ljuset...