Träningsvärken kommer smygande. Jag har alltid tagit den som ett kvitto att jag har tränat bar. Om jag inte har fått träningsvärk har jag blivit besviken. Men idag tycker jag mest det är jobbigt. Är inte stolt över den som jag brukade.
Händer det saker i mig? Jajamen!
Reagerar jag i jobbiga situationer? Japp!
Är det bra? OM!
Jag känner och reagerar och går vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej
Jag har läst din blogg ett tag
och är så imponerad av dig! Jag har haft bulimi i 7 år men känner nu att antingen söka hjälp eller sluta leva. Och det är söka hjälp och börja leva jag vill. Mår så otroligt dåligt och klarar inte mina studier och allt går åt helvete nu. Masken jag lyckas hålla så många år är borta. Hur fick du mod att våga? Jag skriker ja, samtidigt som bulimin skriker nej. Pluggar också och måste så fall sjukskriva mig. Hur går det till? Kommer dom ta mig på allvar eller bara tycka jag är tjock och dum i huvudet? Kan man bli sjukskriven på heltid för bulimi? Annars går det inte med CSN. Hur lång är behandlingen? Hur går det till? Vad gör man? Förlåt om det blev väldigt långt, många frågor och klyddigt.
Skicka en kommentar