I går var ena kollegan sjuk och idag är hon sjuk och den andra kollegan ledig. Kvar vart jag. Fick säga "jag gör det om jag hinner" flera gånger igår. Men märker samtidigt att jag ökar takten och får upp pulsen. Det är väl ok att göra så men hur långt kan jag gå innan jag hamnar tillbaka där jag var förut?
Är så rädd för att hamna där igen... Aldrig. Vill inte tappa lugnet jag har nu. Och glädjen att leva och veta att det finns viktigare saker än jobbet. Men det är lättare att tänka så när man inte jobbar. När man jobbar och allting rullar på och sakta ökar så är det svårare.
Viktmässigt har jag gått ner ett halvt kilo. Och blev jätteglad. För glad kanske? Vet inte... Men jag har inte dragit ner på maten. Äter som jag ska. Visst har jag glömt nåt mellanmål men har inte hoppat över några måltider. Kan inte. Jag vet med mig att just nu kan jag inte banta eller hoppa över. Vet vart jag hamnar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad bra att du säger så, att du gör det om du hinner. Tyvär är ju verkligheten så att man inte alltid kan undvika stressiga situationer men bara det att du är uppmärksam på det är jättebra, du är så bättre rustad nu för att inte hamna där igen. Men känner så väl igen rädslan att falla igen. Det är det värsta som skulle kunna hända.
Sen är ett halv kilo ingenting,försök att inte göra en höna av en fjäder utan ta det för vad det är en tillfällighet, bara det inte fortsätter.
kram
Skicka en kommentar