Tankar och friskhet

Jag märker vartefter var tankarna sitter kvar och vad jag behöver jobba med. Och det är klart att det finns tankar kvar. Det har ju suttit djupt. Men ju mer jag jobbar med dem desto svagare blir dem.

I helgen märkte jag när jag o B tittade på TV. Jag satt i soffan och han la huvudet i mitt knä mot min mage. Det enda jag kunde tänka på då var att nu känner han hur stor mage jag har... Helt galet då han har garanterat sett och känt min mage förut! Både med och utan kläder.

I går var det födelsedag i familjen. Fika med tårta och sedan middag. B fick träffa familjen för första gången. Gick bra. Men då det nu känns riktigt seriöst (och kanonbra!) dök rädslan upp. Rädslan för att bli sårad eftersom jag har väldigt starka känslor för B. Det tänket jag har haft att jag njuter av en dag i taget försvann i går kväll och ångest dök upp över att jag ätit både bulle, tårtbit och middag.
Fattade först inte varför men satte mig i lugn och ro när B somnat och kände efter. Insåg att det var rädslan för att bli sårad. Och trots att jag blev så besviken för att den dök upp så var jag stolt över mig själv att jag satte mig ner och kände efter. Jag tryckte inte ner och dolde skiten utan jag kände efter. Kändes bättre och jag kunde somna och sova gott hela natten. Berättade även för B i morse att jag varit orolig i går i skallen. Inga hemligheter!
Om jag berättar om mörka demonerna så kommer de fram ur mörkret och försvinner. Det är där skillnaden ligger nu. Det är därför jag kallar mig frisk.