Det gick snabbt för kollegorna att glömma att jag varit borta i fem månader. Det begärs att jag ska veta om saker som hänt när jag varit borta. Jag brukar ju veta allt. Jag brukar ju fixa allt.
Och jag tror inte de vill att jag förändrar mig. De vill fortfarande att jag ska fixa allt och trolla med knäna. Samtidigt som jag sliter ut mig inifrån...
Kämpar som attan för att stå emot.
Kämpar för att inte ta åt mig.
Kämpar för att inte falla till föga och slita häcken ur mig. Att inte göra andras jobb.
Tur att privatlivet funkar och jag kan ladda batterierna då...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar