Tar åt mig

Just nu ledsen. En kollega påpekade en sak som blivit lite fel, så jag visste till nästa gång. Det var inget gnäll. Bara ett påpekande. Men det sved.

Jag får göra fel. Det är ok. Ingen människa är ofelbar.

Varför blir jag då ledsen?

Jag är visserligen inte lika ledsen som jag brukade vara förut. Och jag anser inte mig vara värdelös bara för att det blev fel, så som jag tänkt förut.
Men varför måste jag ta åt mig överhuvudtaget?

Varför svider det så förbannat när jag gör det?