Vandrade som en osalig ande runt, runt... Öppnade kylskåpet, stängde. Öppnade skafferiet, stängde. Tänkte, vandrade... Rastlös... Suget rev...
Jag stod inte emot hela vägen. Jag klarade det ett tag men inte hela vägen. Nästa gång kanske... Jag ger inte upp!
Jag kan. Fastän jag misslyckats idag så kan jag!
I morgon är en ny dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Känner igen det där, man kan klara 23h 58minuter jättebra på ett dygn och så sabbar man allt den där sista minuten. Man hinner få i sig ganska mycket på kort tid. Skammen gör ju att man få sådan väldans fart, fattar inte att man ens hinner känna smaken!
Skicka en kommentar