Jag är och har alltid varit duktig på att ta på mig allt. Oavsett vad det gäller så är allt oftast mitt fel. Ge mig lite tid så kan jag nog härleda konflikten i mellanöstern och krigen till mitt fel det med.
Men nu är det verkligen mitt fel att andra inte vågar äta vad som helst när jag är i närheten. Det känns som de tippar runt på tå när det gäller maten.
På jobbet vågar de inte köpa kaffebröd för min skull sedan de fick veta. Jag ska på tjejmiddag på lördag och hon som arrangerar vet om min bulimi (men ingen annan). Hon ringde nyss och undrade om hon skulle skippa majonäsen till räkmackorna. Och kunde hon ha vitt bröd? Och hon hade ju tänkt att servera kaka till efterrätt men det kanske är dumt för min skull?
Och trots att jag sa att det går bra, sa hon att hon skulle fundera på saken.
Om jag ser att hon dukat fram knäckebröd med ett salladsblad och räkor på lördag så vänder jag i dörren!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar