Hamnade i en diskussion idag med en kompis som inte kunde förstå mig alls. Jag kunde ju inte må så dåligt, och hennes argument var följande:
* jag såg pigg ut eftersom jag fått lite färg i ansiktet i helgen
* mitt bmi är 26 så kan jag ju inte ha en ÄS
* jag klarar ju av att arbeta
* ingen tycker om sig själv så låg självkänsla har ju alla
Skönt att veta att jag alltså inte är sjuk...Vad ska man säga som svar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir arg bara jag läser de där raderna! Skit i henne, en ÄS behöver verkligen inte synas. Jag tror att vi är många med ÄS som gärna flinar och ser glada ut för omgivningen och när man väl är hemma så rasar allt. Ingen anar vad som försegår i våra huvud.
Jag känner igen det där. En del folk fattar verkligen ingenting om det inte gäller dom själva.
Jag har åxå bmi 26 typ, är väl normalviktig , kanske borde gå ner nåt kilo bara, och det är liksom ingenting som syns på mej att jag har ätstörning, men mitt inre är totalt kaos och har varit det så länge. Jag har sabbat min kropp i så många år, varav 6 år har jag ägnat åt bulimi.
Det är skitsvårt att prata med någon som använder sig själv som måttstock, så därför är jag jätteglad att jag hittat din blogg!
Skicka en kommentar