Ingenting av mig är sant

Jag har alltid varit tvungen att bevisa hur duktig och stark jag är. Aldrig visat hur ledsen eller hur sårad jag blivit. Bitit ihop och lett vackert. Alltid varit superkvinnan.

Thåström har beskrivit det väldigt bra med "Ungefär så här". Några rader är:

Du vet att jag håller bara färgen
Ingenting av mig är sant
Jag har gjort det till en konstform
Jag har gjort det till mitt allt

Låt dom aldrig få se dig skaka
Låt dom aldrig få se dig svag
Låt dom aldrig få se dig skaka
Låt dom aldrig, aldrig få se dig gå ner

Men jag undrar varför? Varför har jag aldrig kunnat visa mig sårbar? Varför blev jag så här?