Bättre idag. Var hos min syster igår och pratade. Jag lyckades hålla mig lugn, lyssna på vad hon sa och jag sa inte allt jag kände men en hel del. Jag accepterade hennes känslor även om jag inte tyckte om dem. Och det bästa av allt: jag tog inte på mig något. Jag sa inte att det var mitt fel, jag bad inte om ursäkt, och jag sa inte att jag ska ändra mig eller anpassa mig. Det var inte lätt. Men det gick. När jag gick därifrån kände jag mig lättad. Och som jag gick mer rakryggad.
Jag tycker fortfarande det är jobbigt att andra tycker det är jobbigt att jag ändrats. Men jag kan inte leva mitt liv för andra. Hur mycket jag än älskar dem. Jag kan bara leva mitt liv. För det är mitt ansvar. Visst kan jag hjälpa och stötta andra men inte genom att förinta mig själv. Vet ju hur jag mått i alla år när jag har försökt att förinta mig själv.
Jag tog mig igenom detta. Jag mådde så dåligt i tisdags kväll. Så som man kan må i livet. Men jag tog mig igenom. Och på ett bra sätt tycker jag. Livet fortsätter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar