Inte på topp men bättre

Ny dag. Solen skiner ute.
Gårdagskvällen gick ok. Åt stuvade makaroner som för mig har varit hetsmat förut. Men jag åt en portion. Kändes ok. Gick sedan och tränade. Och tog i allt jag orkade och kände återigen att jag inte har samma ork som förr när jag tränade i princip varje dag. Känslan av att vara lat och stor kom som en avlöning.
Dottern var med och tränade. Jag missförstod henne under promenaden hem från träningen varav hon säger: du lyssnar ju inte... Gjorde ju inte saken bättre för mig.
Summan av gårdagen var att jag kände mig: värdelös på jobbet, värdelös som mamma, lat och tjock.
Tänkte på kvällen när jag låg i sängen och efter att ha pratat med B en lång stund. Jag är inte värdelös, tjock och lat. Det är i mina tankar som detta pågår! Det är ÄS som knackar på och vill in, vill in och ta över som förr. Det innebär inte att jag är värdelös. Så när jag somnade var jag lugnare. Och sov hela natten.

Lite bättre känsla idag. Jag är inte på topp alls men bättre.
Tänker inte öppna dörren för ÄS. ÄS är vräkt och ska så vara.
Jag vann igår eftersom jag åt som jag skulle och eftersom jag inte grävde ner mig helt i avsky för mig själv utan vände tanken. Ingen lätt kamp. Men den är värd att utkämpa. Och vem har sagt att livet är lätt? Och jag vet hur bra jag kan må utan att låtsas. Är på väg upp igen.