Jag har en kollega som jag tycker försöka trycka ner mig. På behandlingen när jag märkte att jag inte hörde riktigt vad som sas utan hörde det jag vill höra så tänkte jag att det det beror säkert på att jag inte hört på "riktigt".
Men nu kan jag konstatera efter några månader att jag inte riktigt gillar henne. Och jag kommer nog aldrig gilla henne. Men jag ska inte umgås privat med henne, bara jobba. Jag kan inte älska alla. Och alla kan inte älska mig. Men detta innebär inte att jag ska tåla vad som helst. Måste bli bättre på att säga om jag blir sårad. Jag har ju vågat säga till en annan kollega. Men det är inte lika lätt att säga till en som är släkt med chefen och ägaren av företaget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tycker du ska säga ifrån. Det kommer kännas bättre efteråt! :)
Tack för din fina kommentar. Sköldpadda är liksom väldigt träffande på många sätt, jag har gömt mig från så många saker inne i mitt skal. Jag har kunnat gömma mig från den riktiga världen och istället för att våga, har jag krupit ännu längre in. Kanske är att säga till en kollega som behandlar en illa något som kvinnor utan skal gör? Jag tror du har allt att vinna på att vara ärlig och stå på dig. Utan att anklaga eller skylla på någon. Men jag har lärt mig att vi alla har rätt till våra känslor och om du känner som du gör, då har du rätt att uttrycka det. Kanske är det något som blivit fel, som ni kan lösa?
Vad du än gör så ser jag din kamp och jag ser hur dina tankar utvecklas och att du blir starkare för varje vecka! Du är underbar, glöm inte det!
Kramar om!
Skicka en kommentar