Tänker över det här att det går upp och ner humörsmässigt. Som bulimiker ser man ju saker väldigt svart och vitt. Mitt humör har i många år verkligen pendlat upp och ner. Och ibland nu när jag skriver inlägg får jag känslan av att jag fortfarande pendlar upp och ner som en berg och dalbana. Men berg och dalbanan har inte lika branta backar längre. Jag reagerar visst, men inte lika häftigt som förr. Jo, glädjen är lika glad nu som då men mer ärlig nu. Och när jag deppar är jag inte lika nere.
Och det var länge sedan jag fick något "utbrott". Kunde ofta förut bli väldigt sur och ledsen och reagera väldigt starkt. Det beror säkert på att kroppen får det den behöver men jag tror även det sitter i skallen. Och eftersom skallen är bättre den med så. Och jag hoppas att det kommer plana ut ännu mer i humöret vartefter åren går...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar