Helger och bortglömd

Så sitter man en vanlig måndag igen och ska arbeta. Trött som attans då jag sovit dåligt. Tillbaka till verkligheten igen...

Då har jag klarat av jul, nyår och födelsedag. Trots lite känslodippar har det gått jättebra. Julen hos Bs familj gick bra, kände mig inte utanför. Nyår var jag hos fest med Bs vänner. En massa nya jag inte känner, det var bara en jag träffat en gång tidigare. Gick bra det med, hade det trevligt. Pratade och hade skoj.
Och så kom då födelsedag. Och ingen av mina föräldrar eller syskon ringde och sa grattis. Vi skulle visserligen fira mig en annan dag, men ett grattis ringer man ju och säger. Det sved. Om bara någon hade glömt hade jag inte vart så ledsen men när alla fyra glömmer. Dottern kom ihåg och ringde från andra sidan jorden. Men detta var ett tillfälle när man märker att ÄS lurar och så gärna vill vara med. Direkt kom tankarna att bra för att jag inte firade jul där så är jag bortglömd. Jag är värdelös och ingen kommer ihåg mig för jag är inte värd att minnas. Men det är ju inte så. Men de tankarna kom, bara att erkänna. Grät, men hade bra stöd i B. Som sa att det är gamla spöken som är igång.
De vart helt förtvivlade att de alla hade glömt när jag sa att det vart kul om nån sagt grattis. Så genast fick jag ju dåligt samvete för att jag sagt något. Men det var bra att jag sa. Det må låta larvigt att jag blev ledsen, men jag blev det och om jag inte säger något så växer skiten inom mig. Måste berätta för då försvinner det.

Så allt som allt är jag väldigt nöjd med helgerna. Har även funkat bra att vara med B helt oavbrutet i alla dagar. Älskar honom.

Dags att gå till jobbet straxt.