Eftersom det är nytt år så funderande jag på hur det förra var. Kommer aldrig att glömma 2009. Det var ett år som betydde massor för mig. För att jag tog tag i saken... Helt själv.
I januari var jag hos husläkaren och blev remitterad till ätstörningsenheten.
I maj började jag på behandling.
I september slutade jag på behandlingen och blev diagnosfri.
Jag har gråtit mycket i mitt liv men detta år har toppat allt. Ett tag i början på behandlingen när man släppte fram allt, kändes det som jag aldrig skulle sluta. Och jag även gråtit så andra sett! Och det är ok. "Man behöver inte alltid vara stark, man får finns ändå". Och man är stark om man vågar visa vad man känner. Jag har känt så mycket. Och visat och sagt till andra vad jag känner.
Jag har mått så dåligt detta år och jag har mått så bra. Men jag är så stolt över mig själv.
Att jag gjort detta.
Att jag orkat.
Att jag fortfarande orkar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar